Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Samhällsklasserna och representationen - §23. Det världsliga frälset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 23. Det världsliga frälset. 165
i lagen nämndes de rätt och slätt pianistomän, tjänstemän,
stundom hofmdn (hovales).! Inom detsamma gömde sig
dock stora olikheter. Utom grundolikheten, som i lag och
stadgar ej berördes, mellan den rike jorddrotten och den obe¬
medlade »knapen», som hade föga mera jord än som be¬
höfdes för att underhålla vapen och häst, mellan den »väl¬
bördige> och den rätt och slätt »friborne»,? fanns det andra
i lagen och i lifvet erkända gradationer.
Vi möta först den i allmänna medeltidsförhållanden
grundade skillnaden mellan riddare och svenner eller väp¬
nare (milites och armigeri), och härmed blandade sig nu
en annan gradering efter svenska förhållanden. År 1344
användes sålunda följande skala: riddare och sven i rådet,
riddare utom rådet, sven riddares vederlike utom rådet och
»mindre män för sig»; 1345: riddare i eller utom rådet, rid¬
dare vederlikt, a vapn; landslagen talade bl. a. om »riddare,
svenner och allmänneliga frälsemän». Bland svennernas eller
väpnarnes klass fanns det sålunda särskildt olika gradationer,
»riddares vederlikar» (militares) eller »riddermenske min»
enligt 1400-talets språkbruk, »svennavapen» eller »a vapen»,
väpnare, knapar, men språkbruket är vacklande; »svenner»
användes än i vidare än i trängre mening och synes än om¬
fattat än icke omfattat de »allmännelige frälsemännen», så
att distinktionerna äro svåra att uppdraga. Att emellertid
rätten att föra sköld och hjälm härvid spelat en roll,
i synnerhet när a vapn af enskild person användes, är nog
troligt.? Hvad ridderskapet angår, fick det i Sverige ald¬
rig samma betydelse som i det sydligare Europa. Här
var det endast konungen, som kunde utdela riddarvärdig¬
heten (>»konungens riddare»), och antalet var också tidtals
! Adel förekommer ej i denna betydelse i det svenska medel¬
tidsspråket, någon gång (mot slutet) däremot ädelinge, som då be¬
tecknar den högsta delen af frälset.
2? Känslan af denna olikhet var nog lefvande. 1508 t. ex. upp¬
drager en missnöjd frälseman en liten parallell mellan den ringe
knapen, som alltid först kallades till rikets tjänst, och andra >af
släkt och byrd>, som fingo sitta hemma.
3 Jfr den utförliga framställningen hos H. Hildebrand, anf.
arb. s. 206—210.
Gradering
inom frälset.
Riddare och
svenner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
