Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Katolska kyrkan - §26. Den kyrkliga organisationen och prästerskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 Den svenska medeltiden i egentlig mening.
andlig domsrätt i äktenskapssaker och mål rörande ocker,
d. v. s. allt slags ränta, hög eller låg, för försträckning af
penningar eller varor, religionsmål, mened m. m. d. I
fråga om lekmäns domsrätt öfver kyrkojord inlade kyrkan
mer än en gång sin protest. I verkligheten följdes efter ko¬
nungsdomens och räfstetingens utveckling en mycket väx¬
lande praxis, tills slutligen åtminstone i viktigare fall en
af andliga och världsliga sammansatt domstol dömde (jfr
Kalmar recess § 15). I Kristoffers landslag betonades
emellertid, att det var öfver världsliga domare konung hade
högsta dom. Kyrkojurisdiktionen handhade biskoparne inom
sina stift dels i domkapitlen dels på ting (biskopsting,
prostating), där antingen de själfva eller deras officialer
sutto till doms och där nämnd (biskopsnämnd) användes
vid rannsakningen. För böternas indrifvande hade biskopen
Biskops sok- egen soknare eller länsman. I Kristiern I:s privilegier in¬
nare. skärptes allmogens skyldighet att infinna sig vid dessa
ting, att deltaga i biskopsnämnd och att åtminstone för ett
år mottaga val till biskops länsman.
Klostrens pri- För klostren utfärdades enskilda privilegiebref, med¬
vilegier. delande frihet från de ordinarie skatterna; det var stundom
ganska sent de kommo i åtnjutande af en fullständig sådan. !
Vanligen undantogos i sådana bref från befrielsen konungs
utfärd, gärd från hela riket, edsöre, konungs dombrott,
böter för mord och stöld; från deltagande i konungs utfärd
beviljades i allmänhet undantag endast för speciella fall
(någon gång äfven för klostrens sysslomän). Efter hand
fingo klostren rätt att uppbära sakören af sina landbor,
från 40 mark och därunder, dock i allmänhet endast på
behaglig tid, och detta privilegium plägade därför förnyas
af en tillträdande regent. Särskildt gynnadt blef Vadstena
kloster.2 Kring detsamma uppväxte en stad, hvars invånare
skulle skatta till klostret och befriades från all tunga utom
i händelse af krig. Klostrets gods fingo i öfrigt en vid¬
! Riseberga kloster fick t. ex. 1359 frälse för sina gods på Öland.
? Stadspriv. för Vadstena 1400 53/,,, sedermera förbättrade (sär¬
skildt 1442 3/,). Nådendal intog en liknande ställning till sitt kloster,
erlade dit »skatt och konungs rätt» (1441 ’/;).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
