Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Konungen och rådet - §29. Det ursprungliga vasakonungadömet 1523—92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konunga¬
dömets karak¬
ter.
Gustaf I.
226 Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—16£0).
drottningens, underhåll. Det skedde också (se 8 32). Men
sin största märkvärdighet fick Gustaf I:s testamente på
annat sätt. Dels innehöll det en befallning och vältalig
uppmaning till konung Erik i första rummet men äfven
till de andra sönerna, liksom till ständerna i allmänhet,
att upprätthålla konungens verk i fråga om den rena läran
och Guds ord, dels gaf det alla hans söner ett gemensamt
ansvar för regeringen. Ingen af dem, hvarken den som
blefve konung eller de andra eller deras arfvingar, skulle
(i regeln) enskildt få afgöra något, hvarpå rikets välfärd
hängde (t. ex. krig, fred, förbund och andra viktiga saker),
utan det skulle ske med allas deras och de »förnämsta
ständernas» råd och samtycke. Om söndring mellan sönerna
uppkomme, som ej på annat sätt kunde biläggas, skulle
saken hänskjutas till några af de förnämsta uti riket, af
båda parterna samtyckta, och de skulle å ömse sidor låta
sig nöja med domen, så att intet vad behöfde ske till
främmande furstar eller ständer. Det var i dessa punkter
hertig Karl längre fram sökte stöd för sitt tillvägagående
mot Sigismund, och det var väl på den gemensamma
förpliktelsen att upprätthålla faderns verk, liksom att främja
rikets välfärd, han tänkte, när han sedermera hördes påstå,
att arfföreningen grundade sig på testamentet, och äfven i
offentliga urkunder lät införa detta.!
Det nya konungadömets karakter och uppgifter. Vill
historikern finna en anknytningspunkt för Gustaf Vasas
konungagärning, nödgas han gå tillbaka ända till Birger
jarls och Magnus Ladulås” dagar. Liksom dessa för första
gången i vår historia sökte göra statstanken gällande, så
fick äfven konung Gustaf en liknande uppgift, och bakom
dem låg en tid af oreda och förvirring. Alla tre blefvo
de nydanare och hade i mer än ett fall att skrida utom
den bestående författningen. För Gustaf Vasa kunde det
förflutna knappast te sig annat än som obrukbart, begrafvet,
som det var, under unionens ruiner. För honom ställde
! Johan III:s testamente af 1590 (Stiernman I, s. 385) angaf sig
som en interimistisk anordning och hade ingen större betydelse i
statsrättsligt hänsende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
