Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Konungen och rådet - §29. Det ursprungliga vasakonungadömet 1523—92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De kungliga
sekreterarne.
Rikets styrelse.
228 Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680).
fadern, och hos Johan tillkom det oroliga vankelmod, som
försökte allt och fullbordade intet, hos båda ett utom¬
ordentligt högmod och en gränslös själfbeundran. Erik
förlorade ej alldeles känslan af den demokratiska grunden
för Vasaättens konungadöme, men ingendera hade faderns
förmåga att sköta allmogen. Båda värnade ock det dyna¬
stiska intresset mot en ursprungligen jämnbördig högadel,
och under dessa förhållanden intogs platsen närmast tronen,
hvad regeringen angick, af lågbördiga men talangfulla lyck¬
sökare, som under den blygsamma sekreterartiteln styrde
riket och ledde sina herrar. Johans regeringstillträde er¬
bjöd dock ett tillfälle till begränsning af konungamakten;
han betalade sin krona och arfsföljd med löften om privi¬
legier åt alla stånd, i främsta rummet åt adeln, hvilka han
också, hvad den sistnämnda angår, måste infria.! Men
han förfogade ännu öfver så stora maktmedel, att han
trodde sig kunna regera absolute, och det behöfdes en mer
än tjugu års på en gång svag och godtycklig styrelse för
att bringa till mognad den opposition, som slutligen skulle
göra det första, personliga vasaregementet omöjligt. Här¬
under framträdde ock allt tydligare en motsats mellan å
ena sidan Vasaätten, å den andra högadeln, som till sist
tydligt lät förstå, hvilket stort offer den bringat genom arf¬
rikets erkännande och hvilken otack den rönte.
Rikets styrelse behöll under dessa förhållanden i det
hela samma karakter som under medeltiden. Konungen
lät sköta den efter godtfinnande; dess drift berodde på
honom personligen, liksom den vanligen flyttade med honom
på hans resor från en ort till en annan. Det hela var ej
så stadgadt, att det kunde hänga ihop oberoende af ko¬
nungens krafter. Man kom heller aldrig till tydligt sär¬
skiljande af hoftjänst och statstjänst, om man undantager
den kortvariga pyhyska organisationen. Gustaf Vasas
personliga ingripande höll sålunda verket i gång. När
intresset tidtals slappade af, såsom hos Johan III, blef
naturligtvis oreda följden. Tid efter annan framkallade
! Jfr ofvan om konungaeden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
