Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Konungen och rådet - §30. Unionen med Polen. Brytningen 1594—99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 30. Unionen med Polen. Brytningen 1594—99. 285
genomträngdes i det hela af en anda, som väl i så hög
grad som möjligt måste vara hertig Karl emot, och andra
än de »förnämsta ständerna» lämnade den ej något större
inflytande. Också vågade man ej delgifva hertigen ur¬
kunden; först efter brytningen med rådet 1589 fick han
kännedom om Kalmar-artiklarna, och de blefvo då enligt
hans egen uppgift kasserade (1590 eller 1591).
Johans död gjorde unionen med Polen till en verklig¬
het. Det var detta förhållande, som jämte osäkerheten i
religiöst hänseende framkallade en rörelse, hvilken med
skäl kunde sägas innebära en brytning med den föregå¬
ende tiden. Icke nog med att man på Uppsala möte sökte
betrygga den lutherska läran. Från alla håll, från adeln
och rådet liksom från prästerskapet, framställdes yrkanden
på ett ändradt regeringssätt, på en återgång till Sveriges
lag i fråga om lagstiftning och beskattning samt på en
ordnad och lagbunden borgerlig och kyrklig förvaltning.
Adelns inlaga till rådet d. 30 okt. 1593, prästerskapets
postulater d. 1 dec. samma år, ridderskapet och adelns
oration jämte dess postulater 1594 inneburo hvar för sig en
sträng kritik af den tilländagångna vasatiden:! »vi begära
intet annat än ett kristligt, mildt och drägligt regemente
efter fäderneslandets skrifna lag och laga stadgar» hette
det bland annat i orationen; icke minst angelägen var
man att bevisa, att arfriket icke var oförenligt med ett
fritt statsskick. Till denna rörelse slöt sig hertig Karl,
för så vidt det gällde en återgång till konungabalken, en
ordnad regering och försäkran om religionen, under det
Sigismund häremot satte sitt yrkande att oförminskad få
öfvertaga sina fäders makt och sin halsstarriga hängifven¬
het för katolicismen. Resultatet blef emellertid till en början
en ny formulering af konungaeden och en särskild ko¬
nungaförsäkran vid sidan af den förra. Så kom Sigismunds
kröning att beteckna en verklig vändpunkt i det svenska
statsskickets utveckling.*
1 Se SRA. DI: 1, n. 46, 52, 125, 126.
? Jfr ständernas ryktbara böneskrift d. 6 febr. 1594. De hade
ej af sina medbröder tillstånd att svärja någon trohetsed, om ko¬
Brytningen
1593, 1594.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
