- Project Runeberg -  Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar /
240

(1896) [MARC] [MARC] Author: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Konungen och rådet - §30. Unionen med Polen. Brytningen 1594—99

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sigismunds af¬
sättning 1599.
Renuntiations¬
akten 1605.
Den kyrkliga
afspärrningen.
240 Det nya konungadömet på landslagens grund (1521–1680).
1599 för regerande arffurste och uppmanades Sigismund
att inom fyra månader förklara sig, huruvida han ville
hålla linköpingsfördraget. Då intet svar afhördes, blef
Sigismund genom riksdagsbeslutet i Stockholm d. 24 juli
1599 afsatt, regeringen formligen uppdragen åt hertig Karl
men ännu ett anbud gjordt den förre: att inom sex må¬
nader tillkännagifva, huruvida han ville sända sin son in
i riket att uppfostras i den rena evangeliska läran samt
svenska seder och svenskt tungomål och inom nya sex
månader låta sonen komma till Sverige; i sådant fall skulle
denne erkännas som konung. Något svar på denna fram¬
ställning kom aldrig, och sedan de sista besluten upprepade
gånger förnyats, utfärdades 1605 en högtidlig uppsdgelse¬
akt till Sigismund.
Bakom Sigismund ség man i Sverige med skil hela
den katolska reaktionen i antågande, och brytningen fick
på grund däraf en särskild religiös karakter men på samma
gång också en världshistorisk betydelse. För att värja sig
sökte man utkasta ur det svenska folkets sköte alla främ¬
mande trosförvanter. På samma gång konungen 1594
hade lofvat att ej i rikets tjänst använda främmande tros¬
bekännare, hade sådana fått tillstånd att vistas i landet,
ifall de férhélle sig »roligen och stilla». I Söderköping
15951 förenade sig ständerna om att icke inom riket till¬
låta någon främmande gudstjänst (konungens kapell natur¬
ligtvis undantaget), att inom sex veckor alla katolska
präster och lärare skulle förvisas; att icke till rikets äm¬
beten tillstädja några främmande trosbekännare men att
låta dessa njuta Sveriges lag, privilegier och friheter, så
! De högtidliga föreningar i Uppsala 1594 och Söderköping 1595,
som redan då stadgade arfsrätts förlust och (1595) afsöndring från
riket för affällingar, ha synbarligen aldrig blifvit i laga form utfär¬
dade. Hvad den förstnämnda angår, är det tämligen uppenbart (jfr
SRA. Ill: 1, s. 322 f.). Af den sistnämnda synes åtminstone aldrig nå¬
got originalexemplar varit kändt. Boéthius Ar dock af afvikande
åsikt; jfr Hist. Tidskr. 1885, s. 46.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:26:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stathist/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free