- Project Runeberg -  Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar /
253

(1896) [MARC] [MARC] Author: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Konungen och rådet - §31. Det senare konungadömet (1604—1680)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

§ 31. Det senare konungadömet (1604—1680). 253
som utmärkte Vasaregenterna, blef riksdagen arftagare
till landskapens lagstiftningsrätt och den grundsatsen fast¬
slagen, att sådan tillkom konungen och de till riksdag
samlade ständerna. Men konungen utöfvade fortfarande
med rådet ekonomisk och administrativ lagstiftning, och
det berodde på honom att låta riksdagen däri deltaga.
Icke heller vardt det bestämdt, huru långt konungen i för¬
klaring eller utveckling af allmänna lagen kunde gå utan
ständernas hörande.! Till de s. 229 nämnda formerna för
kunglig lagstiftning kunde för denna period äfven tilläggas
resolutionerna på ständernas besvär. Sådana hade visser¬
ligen förut förekommit men fingo först nu en större be¬
tydelse. — Om rdttskipningen se § 36.
En mera genomgripande förändring undergick be- Beskattning.
skattningen. Johan III:s system hade för alltid fallit, rådet
erkände sig snart ej längre kunna utöfva beskattningsrätt;
och den grundsatsen vann mer och mer insteg, att den¬
samma tillbörde ständerna, på något »samkväm»> till en
början men med tiden på allmän riksdag (se närmare
under Riksdagen 8 46). Däremot visade sig regeringens
öfverlägsenhet på detta område fortfarande däri, att trots
ständernas besvär tillfälliga bevillningar efter hand öfver¬
gingo till ständiga under åberopande af konungaeden,
»regementets» behof o. s. v. Öfver vissa inkomster, såsom
stora sjötullen, disponerade konungarne i öfrigt allt fram¬
gent oinskränkt.
Konungatiteln. Efter sin kröning bar Karl IX titeln Konungatiteln.
»Sveriges, Götes, Vendes, Finnars, Karelers, Lappars i
Norlanden, de Kajaners och Esters i Livland konung».
Gustaf. Adolf kallade sig »Sveriges, Götes och Vendes ko¬
nung, storfurste till Finland, hertig uti Estland och Karelen,
! Jfr Resol. på adelns besvär 1664 (Stiernman II, s. 1486): K.
M:t skulle icke underlåta, »när någon alldeles ny lag göres», att där¬
öfver kommunicera med ständerna men förbehöll sig rätt att förordna,
när icke något nytt därigenom påbördades undersåtarne, utan det
statuerades, hvartill själfva lagen gaf anledning, och deducerades till
vederbörlig effekt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:26:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stathist/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free