Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Konungen och rådet - §33. Rikets råd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 33. Rikets råd. 265
regeln åtminstone en eller annan rådsherre brukat följa
hofvet åt. Samma tanke upptog hertig Karl 1593 och
föreslog (!?/,), att tre ordinarie rådsmöten skulle hållas om
året samt ett visst antal rådspersoner turvis tre månader i
sänder vara hos hertigen tillstädes. Längre hade man ej
hunnit, då brytningen mellan hertigen, rådet och konungen
inträffade.
Rådseden. Betydelsefull för uppfattningen af rådets
ställning är naturligtvis rådseden. Den första säkra formule¬
ringen är från Gustaf Vasas kröning 1528. Den anslöt sig
närmast till den af Hans Brask upptecknade formuleringen
(jfr s. 114 n. 1) med utelämnande eller ändrande af hvad som
gällde kollegerna i rådet ensamt. Den s. k. arfhyllningen
i Örebro 1540 hade närmast formen af en regementsrådens
ed (jfr s. 223). Den var i sin ordrika vidlyftighet så olika
landslagens redaktion som möjligt och visste ej af några
andra förpliktelser än mot konungen och hans unga »lifs¬
arfherrar», men utvecklade särskildt regementsrådets skyl¬
digheter med afseende på rättskipningen. En liknande
ehuru mera svensk karakter hade den ed, som Per Brahe
m. fl. fingo aflägga, när de 1544 togos in i rådet.!
Johan III lät 1569 rikets råd besvärja ett antal artiklar
åsyftande (utom tysthetslöftet) dels konungahusets och rikets
bästa, dels förpliktelsen att utan försummelse deltaga i
rådslagen (vid böter till de fattiga i händelse af ogiltigt
förfall), yttrandefriheten därstädes, endräkten mellan rådets
medlemmar och fasthållande vid besluten (SRA. II, n. 400).
Till Sigismunds kröning uppsatte Erik Sparre ett för¬
slag till rådsed, hvari, vid sidan af bekräftelsen på arfför¬
eningen och trohetsförsäkringar samt ett tillägg gällande
rättskipningen, landslagens redigering åter kom till sin rätt,
särskildt den andra punkten (om konungens och allmogens
eder). Det blef emellertid icke gilladt. Ur landslagens
edsformulär upptogos visserligen och utlades första och
tredje punkterna, men ej den andra, och tillades utom den
! Edsformulären SRA. I, n. 59, 134, 168. I det sistnämnda be¬
rördes dock icke rättskipningen.
Rådseden¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
