Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Förvaltning och rättskipning - §39. Kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
£ 39. Kyrkan. 311
anmärkningar å regeringens sida, helst biskoparne ej gärna
ville höra talas vare sig om kontroll eller redovisning.
Som biträden i stiften med afseende på kyrkotukt,
tillsyn öfver prästerskapet, ekonomiska angelägenheter 0.
s. v. hade biskopen prostarne, hvilka af honom tillsattes.
I fråga om kyrkoherdars tillsättande kämpade olika
intressen, församlingarnas valrätt och biskoparnes pröf¬
ningsrätt, konungens konfirmationsrätt och, sedan slutet af
1500-talet, adelns anspråk på patronatsrätt i de socknar,
där den bodde.: Johan III både till- och afsatte präster,
och det klagades 1593, att viktigare gäll såldes och köptes
i hans hof. Karl IX tillägnade sig genom ett penndrag
(k. br. 28/. 1606) rätten att bekräfta alla kyrkoherdeut¬
nämningar eller gjorde alla pastorat till regala, men Gu¬
staf Adolfs konungaförsäkran medförde häri åter en ändring
och förbehöll konungen endast s. k. »hufvudgäll», hvilkas
antal dock var obestimdt (jfr prästersk. privil. 1650 $
18).2 De adliga anspråken framkallade ständiga tvister,
och regeringen hade ej så lätt att intaga en fast stånd¬
punkt mellan stridiga yrkanden. Medan adelsprivilegierna
1612 och 1617 utan förbehåll erkände adelns patronatsrätt,
omtalades den icke med ett ord i prästerskapets privilegier
1647 och 1650.
Församlingens valrätt blef dock aldrig formligen upp¬
häfd och erkändes ock i prästerskapets privilegier (16),
hvilka för öfrigt fastställde indigenatsrätten och socknarnas
territoriella omfång (21). Af ålder hade församlingen genom
ombud deltagit i vården af kyrkans egendom och började
under 1600-talet äfven deltaga i kyrkotuktens utöfning. Af
! Anspråken framställdes först 1569, därefter 1594; vid det se¬
nare tillfället tillades dock »sampt med sockneminnen deras fria
kyrkoherdeval efter lagen», båda gångerna dock utan resultat.
? Någon specifik kunglig patronatsrätt ville kyrkan ej gärna
erkänna men väl att konungen såsom kyrkans beskyddare hade jus
patronatus öfver biskopsdömen och för politiska orsaker öfver pasto¬
raten i förnämliga städer och i ett och annat gäll på landet. Enligt
»politicis> mening hade konungen jus patronatus öfver alla andliga
lägenheter, dock icke mot församlingarnas vilja. Jfr A. Oxenstierna
i rådet ’!3/, 1636, SRP. VI, s. 404.
Prostar.
Kyrkoherdar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
