- Project Runeberg -  Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar /
327

(1896) [MARC] [MARC] Author: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Samhällsklasserna och representationen - §41. Adeln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

§ 41. Adeln. 327
skatte, men det afslogs. En annan gång (1606) sökte han,
såsom nämndt, genom mandatet om sköldknektar gifva
nytt lif åt den forna frälse vapentjänsten men utan fram
gång.
Vid Gustaf Adolfs tronbestigning privilegiefästes åter Våpentjänsten
adelns ställning, och i fråga om beräkningen af vapen- fa
tjänsten gjordes ingen ändring 1617. Den skulle utgöras
efter hvar 400 mark så väl arfyegods- som förläningsränta,
under fredstid: med hälften mindre. Tjänstgöringen inom
riket på egen kost nedsattes för aflägset boende till två
månader; tjänstgöring utomlands omtalades icke. Änkor och
adliga jungfrur voro fria från vapentjänst, så länge de
voro ogifta, likaså söner under omyndighetsålder. Slut
ligen nedsattes 1622 rusttjiinstkvoten till 500 mark, sa
linge adeln utgjorde lilla tullen. Det medgafs vidare om
sider, att två, högst tre adelsmän skulle få förena sig om
en häst och karl. Bristande rusttjänst sonades enligt 1626
års rusttjänstordning med böter. — Under 1600-talet bör
jade därjämte vapentjänsten eller »rusttjänstmarkerna»
läggas till grund för särskilda bevillningar af adeln.!
* *

*


Adelns privilegier. Gustaf Vasa gaf 1526 adeln innan Adelns privi
och utan råds ett bref på dess privilegier (SRA. I, n. 34), done an
men det var blott fråga om sakörena af dess landbor och Erik XIV:s tid.
innebar egentligen en begränsning, i det endast rikets råd
fingo oinskränkt rätt därtill, adeln utan råds blott efter
konungens »sköm. I öfrigt förblefvo adelns friheter i det
hela oförändrade och tillämpades efter gammal något väx
lande praxis. När de under Erik XIV i sammanhang med
vapentjänsten fixerades, skedde det i riktning åt inskränk
ning (se ofvan). Adelns landbénder deltogo i regeln i e. o.
hjälper och gärder till hilften mot skattebénderna, men
under Eriks tid synas de i det fallet vanligen varit lik
1 Férst 1687 medgafs att adelsmän med ringa räntor kunde få
aflösa rusttjänsten med en afgift till krigsmanshuset (K. M:ts förkl.
öfver rusttjänstordn. *’/,, 1687).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:26:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stathist/0361.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free