- Project Runeberg -  Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar /
334

(1896) [MARC] [MARC] Author: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Samhällsklasserna och representationen - §41. Adeln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

334 Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680).
Blaacniiba Adelsman hade på sina ägor ensam rätt till »bärande
förmåner. trä» och timmer (29); att bruka fiske samt anlägga kvar¬
nar, sågverk och hamrar, blott ej annan jordägare där¬
igenom tillfogades skada (26—28); till: jakt under laga
tider (26); till bergsbruk mot skatt till kronan af !/,, af
afkastningen (25), och kronan skulle ej utan adlig ägares
samtycke samt vederlag drifva sådant på hans egendom
(24). Adeln ägde rätt att handla med främmande och
inländska med sin egen afvel och åtnjuta tullfrihet (21).
Det stode adeln fritt att i sitt försvar och tjänst hafva
handtverkare (sallahanda ämbetsmän»), dock ej flera än
den »skäligen och själf behöfver» (30).
Om vapentjänsten se sid. 327.
När adeln 1622 åtog sig lilla tullen och aceisen, fick
Privilegiet Gen genom ett kungl. bref (7/; 1622) vapentjinsten ned¬
1622. gatt, på sätt ofvan nämnts, men därjämte bestämdes, för
att ridderskapet och adeln skulle hållas »rent och obefläc¬
kadt», att ingen jungfru af adligt stånd skulle gifta sig
utan målsmans samtycke. Gifte hon sig utan sådant med
ofrälse man, »förbröte» hon sitt gods till närmaste släktingar,
och hennes barn vore skilda vid »allt jordagodsarf>. Ingen
adelsman skulle heller få gifta sig ofrälst. Gjorde han
det utan konungens »särdeles consens», då skulle hans barn
icke aktas för adelsmän och hans jordagods ej tillfalla
barnen i ofrälst gifte utan de barn han kunde hafva i
frälst gifte eller också närmaste arfvingar i ätten »å sido
eller till rygga».!
År 1644 slutligen, samma dag Kristina afgaf sin för¬
säkran och bekräftade Gustaf Adolfs privilegier (den 7 dec.),
gat hon, mot det att rikets råd, ridderskapet och adeln i
11569 hade adeln yrkat, så väl att adlig kvinna ej skulle taga
ofrälse man som att adelsman ej skulle få förnedra sig med ofrälst
giftermål. I sistnämnda fall skulle han inom natt och år sälja sitt
gods till nästa frände. Med adelskvinnors giften med ofrälse man
höll Johan III sträng räfst, därvid åberopande Gustaf Vasas lands¬
ordning 1540, och lät till och med förklara sådana gods förbrutna till
kronan. Förbuden kunde emellertid ej i praktiken genomföras.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:26:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stathist/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free