Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Samhällsklasserna och representationen - §44. Allmogen - §45. Ståndsstriden och den första reduktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 45. Ståndsstriden och den första reduktionen. 355
skattebénders séner och döttrar att lämna sin tjänst eller
taga tjänst hos andra och för öfrigt behandlade de förra som
lifegna trälar.
Emellertid bibehöll allmogen sin ställning som ett fritt
stånd i riket, ehuru faror hotade densamma och den adliga
opinionen delvis gick i annan rikning.’ Skatte- och krono¬
bönder representerades vid riksdagarna och ägde rätt att
där inlägga sina besvär. Frälsebönderna åter ansågos re¬
presenterade genom sina adliga husbönder; de voro så¬
lunda i egentlig mening endast mediate kronans undersåtar.
§ 45. Staindsstriden och den första reduktionen.
Litteratur: Oförgripliga bevis emot adelens rättighet öfver skatte¬
gods etc. (1769). A. Botin, Beskrifn. om sv. hemman och jordagods
(1798, 99). W. E. Svedelius, Försök till en hist. framstalln. af de
orsaker, hvilka under k. Carl XI:s regering föranledde statsskickets
forindr. (SAH. ifr. 1796, XXII). A. Fryxell, "Om aristokrat¬
fordémandet i Sv. historien (1846). E. G. Geijer, Svar till prof.
Fryxell (1846); jfr rec. öfver båda arbetena af Bergfalk i Frey
1846. W. E. Svedelius, Om reductionen af krono- och adel. gods
under k. Karl X Gustafs och k. Karl XI:s regering (1849—51). Jfr
i öfr. under $ 41 samt arbeten af Geijer, Fryxell, Carlson och Odhner.
Någon skarpare söndring mellan stånden hade ej un¬
der 1500-talet yppat sig. Prästerskap och borgerskap voro
ännu icke fullständigt afsöndrade som stånd och betydde
ännu icke mycket. Hvad åter adeln och allmogen angick,
förekommo visserligen många enstaka yttringar af råhet
och våld å den förras sida, men allmogen var i det hän¬
seendet ej stort bättre, och det adliga frälset betraktades
ännu icke såsom någon fara för bondens frihet äfven efter
1569 års privilegier. Den länge fortgående omsättningen
mellan frälse och ofrälse i vissa landsändar bidrog att
minska motsatsen, och klagomålen vid räfsterna under de
första vasaregenterna gällde de kungliga fogdarne lika
mycket som frälset, om ej mera. Annu under Johans re¬
gering klagades öfver att skattebönderna stucko sig in
under frälset för att komma i åtnjutande af dess förmåner.
1 »Det ir underligt, att det folk, som är skapt till trälar, skall
judiceras fritt>, undföll landtmarskalken vid 1652 års riksdag.
Allmogen
ett riksstånd.
Ingen stånds¬
strid under
1500-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
