Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Samhällsklasserna och representationen - §45. Ståndsstriden och den första reduktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ståndsstridens
anledningar.
356 Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680).
Både 1594 och 1611 hade ständernas uppträdande utmärkts
genom endräkt; adelns privilegieyrkanden hade, så vidt man
vet, passerat utan anmärkning.! Men det dröjde ej länge,
innan en skarp ståndsstrid bröt ut, främjad genom de pri¬
vilegier, adeln utverkat af Gustaf Adolf, och påskyndad af
de förhållanden, som de stora krigen medförde, icke minst
inflyttningen af tysk och baltisk adel.
I striden deltogo alla samhällsklasser, men på botten
låg förhållandet mellan allmoge och adel. Det var fran en
sida sedt fråga om den lilla egendomens, bondeegendomens,
kamp med den stora, herregården. Den hade måhända
fått en olika utgång, om ej andra frågor blandats in, sär¬
skildt statsfinansiella, framkallade af kronans växande be¬
hof och adelns förhållande till dem. Det är redan nämndt,
huru envist adeln fasthöll vid sitt nedärfda begrepp om
frälse såsom innebärande bl. a. frihet från ordinarie skat¬
ter. Denna frihet var fullständig för säterierna, men 1617
års privilegier medgåfvo anläggande af sådana i obegrän¬
sadt antal, och friheten utsträcktes till hvad som låg inom
säteriets rå och rör. Inom frihetsmilen åtnjöts befrielse
från alla ovissa räntor (efter 1644 äfven utom), från
kontributioner, utskrifning o. s. v. Men därtill kom ett
annat missförhållande eller att vid gods- och ränteafsönd¬
ringen från kronan följde rätten till vissa skatter, af
hvilka somliga bevisligen varit bevillningar för kriget,
andra ater aflésning af besviir, som likaledes gällt försvars¬
verket. Det var ej nog med att dessa skatter blefvo perma¬
nenta, men de skulle därjämte från de afsöndrade godsen,
mer och mindre fullständigt, utgöras till adeln; allmogen
höll på att blifva skattskyldig under densamma, blifva
dess undersåtar. Det vardt den andra stora stötestenen.?
Det adliga frälset beredde andra förvecklingar. Det
gällde äfven städerna, och om vidden af detsamma liksom
om adelns förhållande till städernas myndigheter uppstodo
! 1611 yrkade dock allmogen på förläningars återkallande, eme¬
dan den besvärades af »herrearbete> m. m.
2 »Allas var mening är att hålla en Gud, en konung och en
konungskrona och icke längre vara under adelns träldom>, hette det
i allmogens mun 1650.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
