Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Samhällsklasserna och representationen - §45. Ståndsstriden och den första reduktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De ofrälse
ståndens
protest.
358 Det nya konungadömet på landslågens grund (1521—1680).
moge beviljade gärder uttryckligen blott till kronans un¬
derstöd, och borgarne berörde slutligen äfven frågan om
ämbetena. Adein replikerade men inlät sig icke i någon
egentlig vederläggning utan öfverlämnade sina privilegier
i sin oallernadigste drottnings skéte».
Något senare uppsatte de ofrälse stånden sin ryktbara
skrift om godsens återkallande, i hvilken de för öfrigt yrkade,
att inga gods skulle evärdligen bortgifvas utan hvart ämbete
få sin vissa lön; inga gods försäljas utan endast förpantas; in¬
tet stånd allena tillägna sig rikets tjänster; säterifriheten nor¬
meras efter 1562 års stadga; rätt bördeman vara närmast
till skatteköp; lagmän och häradshöfdingar personligen
sköta ämbetet och bo inom domsagan; alla njuta lika för¬
del med lag och rätt och ingen undandraga sig någon in¬
stans; alla privata fängelser och tortyrer afskaffas; frälse¬
bönder erlägga herredagspenningar; alla fritt få tala om
rikets nöd och rätt m. m.! Med sin träffande kritik af det
rådande hushållningssystemet och sina framtidsrika yrkan¬
den vittnade denna inlaga om en utomordentlig utveckling
hos de ofrälse sedan år 1600.?
Äfven rikets råd uppsatte genom Axel Oxenstierna
själf en remonstration mot de ofrälse stånden, i hvilken
de icke heller egentligen gingo in i detaljer utan endast
vände sig mot de ofrälses ingripande i konungens höghet,
mot deras afund och eget förvärfsbegär på kronans bekost¬
nad, liksom mot deras förmenande, att konungen numera
kunde lefva af Uppsala öd, påpekade den allmänna för¬
virring, som skulle uppkomma af godsens reduktion, samt
framhöllo billigheten af adelns skattefrihet, men för öfrigt
äfven de togo sin tillflykt till K. M:ts nåd.
Från ömse håll hade man sålunda vädjat till drottnin¬
gen. Kristina ville ej lyssna till talet om en reduktion
och affordrade endast adeln ett skriftligt löfte att väl be¬
handla bönderna, men hon genomdref i stället tronföljdens
! Ett och annat yrkande var antikveradt, t. ex. om årliga räfste¬
ting, om rustande bondes rätt att blifva frälseman.
2 Ännu 1604 hade prästerskap och allmoge ansett frågan om
Norrköpingsbeslutsgodsen vara en sak, som rörde konungen och adeln
allena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
