- Project Runeberg -  Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar /
368

(1896) [MARC] [MARC] Author: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Samhällsklasserna och representationen - §46. Riksdagar och möten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Landsorts¬
mötenas
försvinnande.
368 Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680).
Landsortsförhandlingar användes vidare, såsom nyss
är nämndt, för att få ett riksdagsbeslut bekräftadt, vare
sig det gällde att i allmänhet få ett så stort antal under¬
skrifter som möjligt eller att insamla sådana från lands¬
orter, som af någon anledning icke varit representerade
på riksdagen. Likaså begagnades de tidtals, liksom under
medeltiden, för att i ett uttalande af menigheten i landets
olika delar få ett stöd för regeringens politik. Gustaf Vasa
under sina första år, liksom Karl IX både som hertig och
konung, gjorde flitigt bruk af dem för detta ändamål. Ännu
i början af 1600-talet förekom det, att man lät den ena
landsortens ständer från ett möte fillskötvra den andras
för att inverka på deras beslut.! Däremot förekom ej lag¬
stiftning i egentlig mening på dessa möten, ehuru ännu i
början på 1600-talet den åsikten fann förfäktare, att en
förändrad lag först borde lysas i alla landsändar, innan
den finge träda i kraft.
Emellertid började man, i samma mån som riksenheten
på andra områden gjorde sig gällande, anse landsortsför¬
handlingen som något oegentligt, som en nödfallsutväg i
stället för det normala, en riksdag, och det hände, att Karl
IX i fråga om en bevillning lät ständerna i landsorten
yttra sig om, huruvida de ansågo en riksdag nödvändig.
Förmyndarregeringen för Kristina visade i början benä¬
genhet för att hänvända sig till landsändarna, men riks¬
dagens rätt fann mäktiga förespråkare och blef småningom
erkänd. Uti Addit. till 1634 års RF. (8 18) förbjöds rege¬
ringen att sammankalla »provinsialmöten», och när sådana
under Karl XI:s tid ändock förekommit, uttalade ständerna
både 1675 och 1678 sin förvissning, att de ej skulle be¬
tungas med andra pålagor än dem, som de åtagit sig på
allmän riksdag, hvilket dock icke hindrade, att 1679 landt¬
dagar höllos i flera län för en inkvarteringsfråga. De
voro emellertid de sista i egentlig mening.
1 Så t. ex. 1605, då ett landsortsmöte i Stockholm satte sig.
förbindelse med de öfriga landsändarna, och 1616, då en landtdag i
Helsingfors gjorde detsamma. Äfven 1657 brefväxlade provinsial¬
mötena med hvarandra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:26:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stathist/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free