Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Samhällsklasserna och representationen - §46. Riksdagar och möten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lagstiftning
för
statsskicket.
Allmän lag.
386 Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680).
teorier, ganska vidtgående teorier, om ständernas rättig¬
heter saknades visst icke på 1600-talet.! Men nu var den
organisation, som man vid midten af århundradet hade för
sig, visserligen icke helgjuten. Den nyss fullbordade stånds¬
utvecklingen bar i sitt eget sköte frön till inre svaghet och
upplösning.
Lagstiftning. Lagstiftning rörande själfva statsskicket
utöfvades alltid af riksdagen, äfven om det någon gång
förekom, att bekräftelser inhämtades i landsorten. Arf¬
föreningarna antogos sålunda på allmän riksdag, och till de
kungliga testamentena gafs eller utlofvades ständernas sam¬
tycke på riksdag.? Sedan 1594 var konungaförsäkringens
formulering föremål för förhandling mellan konung och
riksdag och sedan 1607 äfven konungaeden. Detsamma
gäller om den första riksdagsordningen, liksom om 1600¬
talets regeringsformer. Till förmyndarregerings ordnande
inhämtades riksdagens samtycke, och 1660 fick den till och
med del i förmyndares utväljande.
I afseende på allmän lag gällde åter landslagens
sväfvande bestämmelse, 1566 förtydligad så, att det nu och
i framtiden stode K. Maj:t fritt »med Sveriges rikes stiin¬
ders samtycke förändra Sveriges lag». Men ännu i början
af 1690-talet torde den meningen varit den vanliga, att det
var ständerna i landsorten, som beslutanderätten i sista
hand tillkom, ehuru riksdagen från den tiden allt oftare
fick behandla lagfrågor. När emellertid prästerskapet 1614
tvekade om sin befogenhet i detta hänseende, genomdref
konungen sin mening, att han med ständerna (d. v. s.
riksdagen) ägde makt att »göra lag och laga stadgar», och
därvid blef det. 1634 var det prästerskapet själft, som
yrkade på allmän riksdag, när nya lagar skulle antagas,
och grundsatsen erkändes sedermera flera gånger. Men
uttryckligen lagstadgad blef aldrig riksdagens rätt här¬
utinnan under denna period; i konungaeden, sådan den
’ Jfr skriften »Mästadels ständernas och goda patrioters betän¬
kiande om regiments formen> (RAP. III, s. 409).
? Karl IX satte dock i fråga, att hans sista testamente skulle i
landsorterna föredragas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
