- Project Runeberg -  Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar /
389

(1896) [MARC] [MARC] Author: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Samhällsklasserna och representationen - §46. Riksdagar och möten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

$ 46. Riksdagar och möten. 389
En begränsning af annan art för ständernas fria be¬
villningsrätt låg däri, att de saknade hvarje kontroll öfver Ingen kontroll
statsmedlens användning och riksstatens uppgörande; i ia
detta afseende höll regeringen i allmänhet styft på sin användning.
rätt. Här fanns emellertid en punkt, där riksdagens in¬
flytande kunde kilas in.’ Den kunde bevilja medel för
vissa ändamål och göra sig underrättad om deras använd¬
ning. Krafven på en kontroll i detta hänseende lågo slut¬
ligen liksom i luften, fingo uttryck än på ett håll, än på
ett annat och ledde omsider till ständernas granskning
- dock med konungens medgifvande — af hushållningen
under Karl XI:s förmyndarregering.
I nära sammanhang med beskattningen stod frågan Utskrifning.
om utskrifning. Ursprungligen reglerad af konungen en¬
sam, hade den af Karl IX gjorts till föremål för ständer¬
nas behandling, och Gustaf Adolfs konungaförsäkran kräfde
äfven för utskrifning vederbörandes samtycke. Huruvida
den emellertid verkligen behöfde göras till en riksdags¬
fråga var en tid föremål för olika åsikter, men från slutet
af Kristinas förmyndarregering kan man anse, att menin¬
garna i det fallet blifvit stadgade till riksdagens förmån.
Utrikes politik, krig, fred och förbund. De första Utrikespolitik,
vasakonungarne hade tid efter annan gifvit ständerna del’rig och fred.
af den utrikes politiken, och Karl IX hade i det fallet
flitigt kommunicerat med dem. Hvad krig angår, hade
Johan III i sin kröningsed gifvit ett något sväfvande löfte
att icke börja sådant utan ständernas samtycke (SRA. II,
n. 398), men det upprepades uttryckligen i Gustaf Adolfs
försäkran, liksom i Karl X:s och Karl XI:s.
Hvad själfva utrikespolitiken angick, blefvo Gustaf
Adolfs löften 1611 (se sid. 248) i mycket en död bokstaf,?
men om utrikespolitiken i dess hufvuddrag, om fredsunder¬
handlingar och fredsvillkor héllos i alla fall ständerna
underrättade, om icke i gemen, åtminstone genom ett ut¬
skott. Något kraftigare ingripande å deras sida förekom
! Jfr ofvan sid. 361 om nya åsikter i den vägen.
2 Jfr Oxenstiernas framställning 1654, RAP. V: 1, sid. 206.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:26:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stathist/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free