Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det karolinska enväldet 1680—1718 - §47. Konungadömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 47. Konungadömet. 407
genom upprepade stränga förordningar! men bidrog visser
ligen därmed också att göra en ände på det patriarkaliska
förhållande, som af ålder rådt mellan konung och folk.
Stadgar och förordningar och deras efterlefnad hade i
Sveriges vidt utsträckta rike varit ganska vidt skilda
ting. Nu blef lagens bokstaf verkligen en lefvande kraft.
Ämbetsmannaplikt och ämbetsmannaansvar, från rikets råd
och ned utföre, hade länge kämpat med gammaldags före
ställningar om adlig tjänsteplikt och rätt. Nu blefvo de
med allvar tillämpade, dock tillerkände sig Karl XI aldrig
rätten att godtyckligt afskeda ämbetsmän; det var en
väsentlig skillnad mellan det svenska och danska enväldet.
Motsatta intressen hade länge ställt sig mot hvarandra
både i fråga om frälsets rätt och kyrkans ordning. Nu
skar enväldets svärd i många fall igenom de kinkiga knu
tarna och löste för framtiden en mängd svårigheter. Sär
skildt i fråga om kronans jord och kronans inkomster hade
privaträttsliga och statsrättsliga uppfattningar kämpat mot
hvarandra. Nu blef det statens rätt, som med oblidkelig
konsekvens genomfördes.
Men såsom nyss nämndes, fanns för ständerna under
Karl XI:s envälde knappast något rum, och häri låg en
annan väsentlig olikhet med vasatiden. Konung och äm
betsmän hade trädt i stället. Ständernas inbördes oenighet
hade åt konungen skänkt skiljedomarens uppgift; och en
social och finansiell kris, som de själfva ej kunnat reda
sig med, hade de öfverlämnat åt honom att häfva. Det
var denna uppgift, som missbrukades. Hvad som varit ett
medel i nödens stund organiserades såsom något stadig
varande för framtiden; hvad som betraktats som en våld
sam kur uti samhällets sjukdom gjordes till normal diet.
Men medan ständerna förstummades vid riksdagarna och
iimbetsmiinnen 6fverbjédo hvarandra i ett underdanigt språk,
ända därhän att den kungliga makten förklarades för »un
dersåtarnes rätta frihetspelare»,? lefde dock de gamla be
greppen om konung och ständer kvar i sinnena och bröto
’Jfr de s. k. sollicitantplakaten 1680 %/, och 1682 ?°/, samt
resol. å ständernas, särskildt allmogens, besvär flerstädes.
? Jfr utlåtandena om konungabalken, Hist. Tidskr. 1295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
