Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det karolinska enväldet 1680—1718 - §47. Konungadömet - §48. Rikets råd och det kungl. rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksrådets
ställning 1680.
408 Det karolinska enväldet.
fram, så snart något gynnsamt tillfälle erbjöd sig (1697,
1710, 1713). När enväldet under Karl XII:s sista år i stället
för att skydda allas rätt hänsynslöst kränkte enskild rätt
och genom ingripande i rättskipning och förvaltning ska¬
pade nya former för godtycket, på samma gång stormakts¬
väldet ramlade i stycken, mognade sinnena hastigt för en
förändring, ehuru vägen ur den nöd och det tvång, som
ständerna delvis beredt sig själfva, ännu en gång blef
statshvälfningens.
8 48. Rikets råd och det kungl. rådet.
Ofvan har blifvit antydd (s. 272) den tvetydighet, som
under nya tidens lopp uppstått i rådets ställning. Det hade
bibehållit något af sin ursprungliga karakter af represen¬
tation, genom lagmansämbetenas förening med riksråds¬
sysslan djupt fäst i den gamla landskapsförfattningen, och
upplifvandet af den forna rådseden hade sedan 1602 gifvit
ett visst stöd däråt. Å en annan sida kom det, sedan de
andliga medlemmarne trädt ur detsamma och i samman¬
hang med ståndsskillnadens fullbordan, att mer och mer
framstå såsom blott en del af adeln, närmast såsom repre¬
sentant för högadeln, men vid de ofrälse ståndens starka
framväxt kunde sådant ej stärka förtroendet för detsamma.
Gustaf Adolfs reformer slutligen hade gifvit det karakteren
af ett imbetsmannakollegium, nagot som ännu mindre 6fver¬
ensstimde med den ursprungliga, och därjämte hade det
fått uppgiften af en rådgifvande konselj. Under en myn¬
dig konungs ledning hade möjligen en normal utveckling
till något nytt kunnat försiggå. Nu hade i stället två långa
förmyndarregeringar och i synnerhet den senare gifvit nä¬
ring åt alla de gamla föreställningarna om rådets betydelse!
men på samma gång inom ständerna bragt till mognad en
1 »Senatens officium vore ingenstädes så nobile, som i Sverige,
Polen, Danmark och Ryssland, hvarest rikets råd äga vara media¬
tores så emellan konungen och ständerna och dem bägge tillhålla om
deras ed och plikt>, yttrade Per Brahe 1660; Loenbom, Hist. Märk¬
vard. IV, s. 178 m. fl. st. ibid. Jfr äfven här ofvan s. 272.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
