Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §54. Rikets ständer 1718—1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 54. Rikets ständer. 455
direkt utnämnde — och utnämningsrätten inskränkte sig
icke blott till högre ämbeten —, kunde de ingripa i tjänste¬
tillsättningar genom förord till befordran, ty dessa gällde
som befallningar, 4tminstone om de kommo fran stånden
själfva.! Ständernas makt gjorde ock, att många direkte
vände sig till dem med ansökningar om befordran eller
pension, om tjänstebyten och s. k. ackord eller rätt att
afstå tjänsten till annan person. Alla klasser vädjade med
större och mindre framgång till de maktägandes ynnest,
från fältmarskalken, som ville ha generalslön i pension, till
studenten, som ville ha fribröd på Danviken. En bekväm
utväg till partibelöningar öppnade sig här. Det är redan
nämndt, huru nya’ tjänster tillskapades, och en möjlighet
erbjöd sig ock att göra riksdagsmannakallet vinstgifvande.
Riksdagarna 1746—47 och 1760—62 förvärfvade en sär¬
skild ryktbarhet genom ständernas befattning med tjänste¬
tillsättningar af alla slag.
Det största missbruket var de s. k. ackorden om tjäns- Tjänsteackord.
ter och tjänstebyten. Uppfattningen af ämbete som egen¬
dom framträdde här synnerligen bjärt, och på intet område
visade sig ständernas vanmakt mot sig själfva tydligare.
Ackord förbjödos mer och mindre fullständigt 1723, 1734,
1741, 1748, 1751, dock medgåfvos de oupphörligt, sär¬
skildt vid riksdagen 1746, ofta på framställning af rege¬
ringen.?
Slutligen grepo sig ständerna an med ett beslut, som
(jämte instr. för urskilln.-dep. 1748) borde varit afgörande,
förordn. /,, 1756, hvilken skulle hafva samma giltighet
som riksdagsordningen, d. y. s. giilla som grundlag. Vid
råde, sålunda faktiskt af ständernas fullmäktige, motiverades åtgär¬
den helt cyniskt därmed, att rådet ägde utöfva detta förtroende, då
ej ständerna själfva funno nödigt att verkställa hvad de uppdragit åt
sina fullmäktige.
’ Så snart föreskriften var ovillkorlig, ansåg sig rådet böra följa
den. Förbud för SU. och SD. att gifva rekommendationer 1751 ’5/,,.
2? De yppigaste blommorna på ackordsystemet voro de s. k.
successiva ackorden, då befordringen kunde sträcka. sig genom hela
regementen och ämbetsverk på en gång, samt utnämningar till äm¬
beten med rätt att genast ackordera bort dessa till annan person.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
