Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §54. Rikets ständer 1718—1772 - §55. Konungamakten 1719—1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 55. Konungamakten. 459
än att hänvisa till Engelbrekts och Gustaf Vasas exem¬
pel, d. v. s. till upproret.!
§ 55. Konungamakten 1719 —1772.
Litteratur: A. v. Fersen, Hist. skrifter (1867—72). E. Torell,
Om konungens utnämningsrätt till ämbeten eul. 1720 års regerings¬
form. I (Ak. afh. 1876). Se för öfrigt föregående paragrafer.
För konungadömet enligt gammalsvensk mening fanns
under frihetstiden ej längre någon plats, men glansen af
dess namn sökte riksfäderna bevara åt det af dem upp¬
rättade ständerväldet; härtill inskränktes ock betydelsen
at försäkringen i regeringsformernas ingress, att ständernas
endaste ändamål bland annat varit, att K. Maj:t måtte
oförkränkt bibehållas vid sin »höghet>. Ändamålet hade i
verkligheten varit ett annat, nämligen att lagbinda konunga¬
dömet, och däri trodde man sig icke kunna gå för långt.
Härom vittnade den ängsliga omsorg, med hvilken stän¬
derna sökte förekomma icke blott ett nytt envälde utan
hvarje äfven den minsta ökning i konungens makt. Re¬
genterna från Ulrika Eleonora till Gustaf III fingo i för¬
säkringarna? uttala sitt misshag och sin afsky för den
s. k. suveräniteten, förklara den för tronen förlustig och
en rikets fiende, som försökte göra sig enväldig, och den
af undersåtarne, som umgicks med sådana stämplingar, för
en fäderneslandets argaste förrädare; det utsträcktes 1751
till den, som försökte rubba rikets fundamentallagar eller
gåfve anledning därtill.? Ingen fick tillträda något ämbete,
som ej afsvor envåldsregementet (den s. k. suveränitets¬
eden; jfr valakterna). Uti riksdagsfullmakterna (RO. § 9)
inrycktes ett förbud att inlata sig i några rådslag till änd¬
ring af regeringssättet eller deltaga i något beslut mot
detsamma, »eftersom allt sådant ändå ogillt och kraftlöst
nu och i framtiden vara skall», och i undersåtarnes tro¬
och huldhetsed tillades löftet att på intet sätt söka införa
’ Se En Ärlig Svensk på flera ställen.
2 1719 § 6; 1720 § 7; 1751 § 6.
3 Jfr tilligget i KF. 1751 § 6.
Konungens
ställning.
Försiktighets¬
mått mot en¬
väldet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
