- Project Runeberg -  Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar /
460

(1896) [MARC] [MARC] Author: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §55. Konungamakten 1719—1772

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

460 Det konstitutionella statsskickets brytningstid.
det oinskränkta kungliga enväldet utan på det högsta
motstå detsamma samt uppenbara alla stämplingar syftande
på dess återställande.
Eventuell för- Ständerna nöjde sig icke med dessa skyddsvärn. Fre¬
lust af tronen. drik I måste, liksom hans efterträdare, lofva! att med sär¬
deles misshag och onåd förspörja, om någon så illasinnad
skulle finnas, som konungen till behag ville tillskynda
honom större makt, samt förklara ständerna fria från deras
trohetsed, ifall han å sin sida öfverträdde sin ed och för¬
säkring eller hvad de förra framdeles kunde pröfva nödigt
att till sin säkerhets bibehållande fastställa. Så stode det
då evigt och oryggligt fast, att ingen vågade gifva och
ingen mottaga annan eller större makt än regeringsformen
skänkte, trodde man sig kunna påstå, tryggande sig vid
den nyss anförda barnsliga tröstegrunden, att hvarje för¬
sök mot regeringssättet ändå både nu och i framtiden vore
ogillt.
Försök att ut- Alldeles utan motsägelse hade konungadémet ej af¬
oe klädts sina gamla rättigheter; redan vid 1723 års riksdag
väckte bondeståndet förslag, att K. Maj:t skulle återfå den
makt, som Sveriges framfarna konungar haft, dock utan
allt envälde, men det afvisades med skärpa af de öfriga
stånden, och upphofsmännen straffades. Det var äfven fråga
om en framställning i konungens namn om upprätthållande
af hans höghet, men han tordes ej begagna sig af förslaget
och lät i rådets närvaro bränna upp detsamma.? I den för¬
säkring, Adolf Fredrik såsom tronföljare afgaf, lofvade han
att aldrig begära annan makt, än regeringsformen gaf
eller ständerna framdeles kunde komma att stadga till sin
säkerhet. ?
Tronföljd Tronföljden. Genom valakterna inskränktes tronfölj¬
ljden.
den hädanefter till manslinien i rätt nedstigande led. När
kronan 1720 öfverflyttades till Fredrik I, förbehölls dock
drottningen rätt att åter beträda tronen, ifall hennes gemål
aflede före henne. Ett villkor för tronföljden var natur¬
1 KF. 1720 $$ 22, 23; 1751, 1772 $$ 23, 24.
2 Malmstrom I, s. 377 f.
3 Jfr K. kung. ’?/, 1749.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:26:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stathist/0494.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free