Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809)
- §55. Konungamakten 1719—1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teorier om ko¬
nungamakten.
470 Det konstitutionella statsskickets brytningstid.
och den äldste rådspersonen äga utslagsröst (RF. § 16).
Under konung Fredriks frånvaro eller sjukdom fördes
emellertid regeringen af drottning Ulrika Eleonora, sa
länge hon lefde. Om Adolfs Fredriks ställning till rege¬
ringen som tronföljare är förut nämndt. I händelse af
tronledighet till nytt val skulle rådet föra regeringen, till
dess ständerna hunne sammankomma ($ 16).
* *
*
Skräcken för enväldet hade dikterat lagstiftningen af
1719 och 1720. Så mycket fanns dock kvar af vördnaden
för svensk konung, att en sådan, om han med fast vilja
förenat takt och förstånd, ännu kunnat intaga en framstå¬
ende plats. Det blef nu icke fallet, och de republikanska
elementen i ständerförfattningen fingo fritt utveckla sig
samt bestiimma statsskickets karakter. Snart togo de ut¬
tryck i teorier, som ingenting lämnade att önska i tydlig¬
het. Det redan anförda memorialet af 1752 om falska
begrepp rörande regeringssättet behandlade äfven konun¬
gens rätt. En stor villfarelse vore det att säga, att ko¬
nungen af Sverige äger någon själfständig rättighet. Han
äger sin makt icke af sig själf utan »af Gud genom stän¬
ders fria val och lagens kraft», Med att regera menas,
att allt utfärdas i konungens namn, att konungen ej be¬
höfver gifva skäl för sina meningar, att han är öfver allt
ansvar, att han ej är längre bunden vid rådets pluralitet
än lag säger 0. s. v. Samma tankegång framträdde i 1756
års många statsakter, t. ex. i de af Höpken författade
tankarna om prinsars uppfostran och den af Hermansson
författade instruktionen för kronprinsens guvernör, två syn¬
nerligt karakteristiska aktstycken, hvilka utmärkte sig
genom mycken filosofisk styrka, upphöjda tänkesätt om en
konungs plikter, men alltför litet verklighetssinne.’ Man
kunde ej starkare betona, att konungen är till för folkets
skull, icke tvärt om. Men en sak är genomgående för alla
dessa utlåtanden och lyser igenom de underdåniga frasernas
! Jfr i En Ärlig Svensk stycket om en konungs sanna nöjen s. 266.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 21:26:16 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stathist/0504.html
