- Project Runeberg -  Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar /
479

(1896) [MARC] [MARC] Author: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §56. Rikets råd 1719—1772

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

§ 56. Rikets råd. 479
manträda (19). Ärendenas fördelning ändrades 1727 så,
att utrikes- och krigsärenden behandlades på den ena di¬
visionen, justitie- och inrikes på den andra. Äfven i af¬
seende på det för beslutmässighet nödiga antalet gjorde
ständerna så småningom åtskilliga ändringar.!
Ärendena förbereddes uti kanslikollegium, hvars chef,
kanslipresidenten, såsom på samma gång utrikesminister,
blef rådets förnämsta medlem.? Karl XII:s kansliordning
upphifdes,? men férdelningen i expeditioner bibehölls, ehuru
dessa inskriinktes till fyra: revisions-, utrikes-, krigs- och
civilexpeditionen. Den förstnämnda stod under justitie¬
kansleren som chef (ända till 1766), de öfriga expeditio¬
nerna under hvar sin föredragande statssekreterare. Justi¬
tiemålen föredrogos af revisionssekreterarne, men justitie¬
kansleren skulle vara närvarande, när sådana ärenden
afgjordes, och hade i rådet yttranderätt.? Äfven hofkans¬
leren ägde att vara närvarande i rådet, nämligen då några
i kanslikollegium utarbetade ärenden föredrogos.;
Rikets råds ämbete bestod (enl. RF. 8 14) förnämligast
däri, att de själfkrafda skulle påminna konungen om rikets
rätt, efter bästa förstånd råda till det, som var öfverheten
och riket gagneligt, tillse, att regeringsformen samt hvars
’ RSt. bref ’"/, 1731, ’?/, 1743; radsbesl. */, 1764. Antalet kunde
eventuellt nedgå till fem eller tre, om alla voro ense.
2 Det var emellertid icke kanslipresidenten utan den äldste råds¬
medlemmen, som hade utslagsröst, när rådet fungerade som interims¬
regering.
3 Instr. för kanslikoll. "4/, 1720, för just.-kansl. !’/g 1739 med
ändringar i förordn. ’!?/,, 1766.
+ Justitiekansleren brukade äfven vara närvarande på inrikes¬
civilexpeditionen, när besvärsmål där förekommo. Detta upphörde
dock 1768. Jfr just.-kanslerns berättelse till riksdagen 1769.
5 Vid riksdagen 1723 hade ständerna vidtagit den anordningen,
att de hemliga ministerbrefven skulle ställas till kanslipresidenten,
som däröfver ägde rådgöra med vissa medlemmar i kanslikollegium
(rikskanslirådet, hofkansleren m. fl.): den s. k. sekreta kommissionen.
Vid följande riksdag hade Horn fått rätt att till kommissionen kalla
hvilka han ville; vid riksdagen 1734 upphäfdes densamma, men redan
1739 föreskrefvos å nyo särskilda former för de hemligaste ärendenas
behandling, och en hemlig beredning återupplifvades 1747.
Kansliets
expeditioner.
Rådets
uppgift.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:26:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stathist/0513.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free