- Project Runeberg -  Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar /
481

(1896) [MARC] [MARC] Author: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §56. Rikets råd 1719—1772

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

$ 56. Rikets råd. 481
kunniga medlemmar. Uti sådana förhållanden hade man
ett starkt argument för den allra högsta domsrätt, som
ständerna tillägnade sig.1 Nedre justitierevisionen fick
emellertid härigenom så mycket större betydelse, likaså
justitiekanslerns närvaro i justitierevisionen.
Rikets råd och ständerna. HRiksråden, hvilka, såsom Rikets råd och
nyss nämnts, under frihetstiden alla togos af adeln, för- ständerna.
lorade säte och stämma på riddarhuset och användes icke
i utskotten;? icke heller togs efter 1731 något riksråd till
landtmarskalk. Däremot nämndes de alltjämt först i riks¬
dagsbesluten och underskrefvo fortfarande desamma. Den
höga rang, som af ålder tillhört Svea rikes råd, ansågos
de fortfarande hafva kvar. Ett riksråd skulle taga rangen
af alla prinsar, som icke voro regerande herrar.?
Rådet hade enligt 1719 års RF., såsom ofvan påpekats,
ännu haft karakteren af ett ämbetsmannakollegium. Af
dess 24 medlemmar skulle 16 såsom presidenter eller råd
sitta som ledamöter i hofrätter och kollegier, och dessutom
räknades dit öfverståthållaren och generalguvernörerna. Den
förändring, som 1720 års RF. medförde, tycktes böra blifva
afgörande. Såsom ständernas fullmäktige, såsom en »par¬
lamentarisk konselj», borde naturligtvis rådet vara bero¬
ende af sina principalers förtroende och till sin samman¬
sättning följa detsammas skiftningar. Men denna stånd¬
punkt hade lagstiftarne ej haft klar för sig, och man
invecklades också snart nog i motsägelser. Det var natur¬
ligtvis ytterst olämpligt, att justitierevisionen skulle skifta
efter de politiska vindkasten. Den gamla föreställningen
om rådet såsom oafsättligt, utom i händelse af verkliga
brott, fortlefde och kom i konflikt med de parlamentariska
krafven. Man sag, under normala förhållanden, rådsherrarne
sitta kvar ända till den höga ålderns orkesléshet. Pa
samma gång utbildade sig politisk praxis i en motsatt
riktning. Åtminstone från 1739 tycktes ju parlamentarismen
! Jfr Stavenows ofvan anf. afhandlingar.
? Om enstaka undantag se Stavenow, Om riksrddsvalen s.151 f.
3 En Arlig Svensk, sid. 541.
9
Hildebrand, E. Sv. statsforfattningens hist. utveckling. ol

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:26:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stathist/0515.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free