Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §57. Försöken att ändra och utveckla frihetstidens grundlagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492 Det konstitutionella statsskickets brytningstid.
realiserande. Man skönjer äfven inverkan af de moderna
franska teorierna, i synnerhet Montesquieus. Man inbillade
sig att i 1720 års författning återfinna just den jämvikt i
regeringssättet, som han åsyftade,! och man sökte till en
viss grad realisera hans principer om maktfördelningen,
under det att motståndarne utvecklade folksuveränitetens
idéer i ständerform på ett sätt, som påminte om Rous¬
seau.”? |
De faktiska resultaten blefvo visserligen icke synner¬
ligt många: förordningen ang. lagarnas verkställighet 1766,
som punkt för punkt följde Liliestråles betänkande (jfr
sid. 490) och sålunda i ena paragrafen förordnade om
scensores morum» vid liiroverken, i den andra om grund¬
lagsiindring, i den ena om extraordinariers examinerande
vid timbetsverken, i den andra om justitiekanslerns héga
uppgift o. s. v., tryckfrihetsforordningen 1766, jamte ett
eller annat ständernas bref, en eller annan_ utskottsin¬
struktion.
Det var i synnerhet en utaf Montesquieu formulerad
teori, som ägde sin tillämpning på den svenska friheten:
det var skillnaden mellan statsmakterna eller, såsom det.
här modifierades, mellan lagstiftande och lagskipande (=
både styrande och dömande) makt. I föreningen af dessa
båda maktområden, hvartill 1720 års RF. éj formenades
gifva någon giltig anledning, såg man »enväldets rätta
kännemärke», liksom en hufvudorsak till de snedsprång
statsskicket gjort både i fråga om rättskipning och riks¬
styrelse. I ännu högre grad än 1765 sysselsatte just detta
ämne uppmärksamheten vid riksdagen 1769, sedan frågan
! Vårt lyckliga regeringssätt> innehölle en väl afmätt jämvikt
af monarki, aristokrati och demokrati (Adlermarck 1765). Samme
man ville inskränka ständernas rättigheter till att 1) börja krig; 2)
öfverse rådsprotokollen; 3) besörja om statsverket; 4) efterse rikets.
försvar; 5) åtaga sig bevillningar; 6) öfverse bankoverket och 7)
utlåta sig öfver K. M:ts propositioner.
? Jfr hofrättsrådet Adlermarcks votum ?9/, 1766; transsumt af
RHSt. stora deput. större utskotts protocoll 1765; Schönbergs,
Rappes och Stierngranats memorialer 1769 samt Pechlins,
Frietzckys m. fl. uttalanden i motsatt riktning vid sistn. riksdag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
