Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §57. Försöken att ändra och utveckla frihetstidens grundlagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498 Det konstitutionella statsskickets brytningstid.
Men med dessa undantag blef fullständig tryckfrihet med¬
gifven, och alla allmänna handlingar skulle få tryckas,
icke blott rättegångsakter! utan äfven rikets råds vote¬
ringar, betänkanden och förklaringar, K. M:ts och ämbets¬
verks utslag, resolutioner o. s. v., samt riksdagsprotokoll
och riksdagshandlingar: allt under laga ansvar.
Boktryckaren skulle utsätta sitt namn samt tryckort.
och tryckår, likaså författarenamn. Ville författaren vara
okänd, skulle boktryckaren taga bevis om hans författar¬
skap eller själf stånda ansvar. Af allt tryck skulle exem¬
plar lämnas till kanslikollegium, riksarkivet och k. biblio¬
teket samt de tre universitetsbiblioteken i Uppsala, Lund
och Abo.
Åtal kunde väckas vid vederbörlig domstol af justitie¬
kanslern eller allmän åklagare och enskild man. TI fråga
om öfverträdelser åberopades allmänna lagen eller särskilda
bötesbestämmelser.?
Tryckfrihetsförordningen blef den senare frihetstidens
mest betydande produkt på den politiska lagstiftningens
område. Man begagnade sig af de nyvunna rättigheterna
med en ifver, som väckte vederbörandes oro. Redan d. 2
mars 1767 utkom en kungörelse och varning till förekom¬
Förordningen mande uf sanningslösa ryktens utspridande, etaka omdömen
73 1767. om allmänna författningar och vrånga berättelser om stän¬
dernas åtgöranden. Beléningar utsattes för angifvare,
hvarjämte vederbörande uppmanades att efterspana de
brottsliga. Förordningen blef dock vid följande riksdag
åter upphäfd. Det nya rådet vägrade att utlämna både
sina egna protokoll och konungens diktamina, och stän¬
derna sökte vid de sista riksdagarna att draga tryckfrihets¬
mål från de ordinarie domstolarna under sin egen dom¬
värjo. Men detta oaktadt blef den frigifna politiska
! Därtill hade tillstånd redan tidigare (1735 och 1738)
gifvits.
? Straffen voro i allmänhet bestämda till béter. Lastande och
förklenande omdömen mot konungen, konungahuset eller rikets råd
straffades efter allmän lag, mot ständerna med dödsstraff eller annan
svår kroppsplikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
