Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §58. Ståndstvisterna under frihetstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 58. Ståndstvisterna under frihetstiden. 505
undan, men vid hvarje svårare kris, såsom 1742 och 1772,
gjorde det sina anspråk gällande. I själfva verket var
det på lerfötter, som det nya statsskicket hvilade, och talet
om ofyra lika maktägande ständer» var blott en fras.
Detta första skede af ståndsstriden hade också slutat med
reservationsskrifter, af adeln om dess votum decisivum, af
de ofrälse om rätten till ämbeten, af allmogen om rätten
att deltaga i sekreta utskottet och riksrådsvalen.
Emellertid medförde 1720 och 1723 års kompromisser
en period af lugn, hvilken egentligen endast vid riks¬
dagarna 1731 och 1734 på något allvarsammare sätt af¬ Tvisterna om
kträtten 1735
38 .” e Å 5 ial » si . . ia
bröts, nämligen under granskningen af den nya lagen vid/®™ "i" 7
frågan om jakträtten, hvilken adeln lika oresonligt som
enfaldigt ville hafva sig förbehållen. Ständerna höllo vid
den senare riksdagen på att åtskiljas utan att ha antagit den¬
samma, då de slutligen enades om att utesluta ifrågavarande
kapitel, och till någon definitiv lagstiftning i detta ämne
kom man icke under frihetstiden. Vid 1738 års riksdag
slöt sig borgarståndet under inflytande af nya element till
det på riddarhuset härskande hattpartiet, och denna märk¬
liga förbindelse bidrog att under ännu halftannat årtionde
förekomma häftigare ståndstvister.!
Det var vid 1756 års riksdag, som tvisterna åter be¬
gynte för att sedan vid alla de följande återupptagas. De
förflyttades delvis till expeditionsdeputationen, där det ena
eller andra ståndet genom vägran att underskrifva sökte
hindra skrifvelsers utfärdande, så t. ex. riksdagen 1760—
62, då det gällde en mängd af de ofrälse stånden beslutade
befordringar och landtmarskalken först i sista stund gaf
efter af farhåga, att eljest statsskickets grundvalar skulle
rubbas. Vid denna riksdag hördes å nyo, under striden
om rådsvalen, i borgarståndet yrkanden, att ofrälse skulle
insättas i rådet,? och det var vidare 1762, som adeln fattade
det ödesdigra beslutet att ej låta introducera några adelsmän,
! Ett yttre erkännande af de fyra ståndens likställighet hade de
ofrälse vunnit, då den seden upphörde, att adeln ensam åtföljde konungen
vid kröningen. Ändringen gjordes 1751. Jfr Fryxell, XLVI, s. 66.
2? Stavenow, Om riksrådsvalen, s. 33.
Adeln vägrar:
introduktion
för flera ätter
1762.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
