Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §58. Ståndstvisterna under frihetstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ståndstvister
vid riksdagen
1765— 66.
\
Rédsbeslutet
1/
15
1770.
506 Det konstitutionella statsskickets brytningstid.
förrän antalet ätter sjunkit till en viss siffra. Dittills hade
mången ofrälse man under klifvandet uppför befordrings¬
stegen vid ett gifvet moment hugnats med adelskap och
på så sätt kunnat hinna de högsta ämbetena samt omsider
stiga in i själfva rådkammaren. Vid riksdagen hade de
ofrälse stånden samtyckt till åtskilliga af K. Maj:t utdelade
adelskap. Adelu vägrade bifall, och skrifvelsen afgick
utan landtmarskalkens underskrift. De nya adelsmännen
fingo visserligen sina sköldebref men icke under frihets¬
tiden säte på riddarhuset. Det dröjde ej länge, innan de
ofrälse drogo konsekvensen af detta beslut med afseende
på befordringar.
Vid följande riksdag, 1765—66, började ofrälse och
frälse åter gå anfallsvis till väga. Partiställningen hade så
förskjutit sig, att mössorna fått sina mest nitiska anhän¬
gare inom de ofrälse stånden, och bitterheten ökades där¬
igenom. Prästerna riktade sålunda ett angrepp äfven mot
adelsprivilegierna genom sitt beslut att beröfva alla, som
antingen själfva eller genom sina barn tillhörde adeln,
säte och stämma inom ståndet, och skrifvelse afgick till
K. Maj:t under adelns protest. Adeln riktade ett motan¬
grepp mot prästerna genom förslaget om en eventuell re¬
duktion af deras vederlag. Förslaget bifölls visserligen af
tre stånd, men i expeditionsdeputationen ställde sig två
mot två, och någon skrifvelse kunde sålunda icke expe¬
dieras. Det var tydligt, att hela statsskicket redan vacklade.
Adeln hade till och med vändt sig till K. M:t med begäran
om skydd för sina privilegier — liksom 1650, prästerskapet
inför K. M:t försvarat sin uppfattning.!
Ståndsstriden hade ej vid riksdagen 1769—70 spelat
någon roll. Då kom som en tändande gnista i missnöjet
K. Maj:ts ryktbara beslut d. 1 maj 1770, hvarigenom
på förslag till vicepresident i en hofrätt — af ständerna
samma år förklarad likställd med landshöfding och sålunda
ett af de högre ämbetena — uppfördes tre frälsemän med
förbigående af en ofrälse. En liten störtsjö af stridsskrifter
! Jfr Malmström, V, s. 471 f., där andra exempel på stånds¬
striderna anföras; äfven s. 399 f. ang. tvisten om en ständernas kom¬
mission.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
