- Project Runeberg -  Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar /
565

(1896) [MARC] [MARC] Author: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §62. Riksdagens verksamhetsformer 1719—1809

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

$ 62. Riksdagens verksamhetsformer. 565
dagsperioderna se s. 523. Ständernas sammankomster finge
ej räcka mer än tre månader; efter den tiden ägde ko¬
nungen rätt att hemförlofva dem. Riksdagarna räckte i
verkligheten från en (1792) till tre månader.
Riksdagen öppnades efter förut vanlig sed på riks¬
salen, med ett tal af konungen, hvarpå den allmänna pro¬
positionen föredrogs. Dagen därpå brukade ett nytt ple¬
num plenorum hållas, då en framställning gafs af rikets
förhållande till främmande makter, en berättelse om rikets
tillstånd upplästes (>punkter, om hvilka K. Maj:t funnit
godt att underrätta rikets ständer») och konungens propo¬
sitioner i särskilda ämnen öfverlämnades.! Om utskotten
se nedan. Om talmanskonferenserna och talmännens funk¬
tioner, liksom om konungens inblandning i ståndens öfver¬
läggningar och förkärlek för »plenum plenorum>, är förut
nämndt. Hofkanslern eller dennes ställföreträdare var i
vanliga fall den, genom hvilken konungen meddelade sig
med ständerna. Konungens propositioner i lagfrågor skulle
enligt RF. 8 42 åtföljas af rådets yttrande. Om ständerna
antogo dem, skulle de på rikssalen afgifva sitt samtycke,
men var det afslag, skulle det skriftligen genom de fyra
talmännen öfverlämnas.
Sedan RO. 1723 upphiifts, funnos inga bestämmelser,
huru ett riksdagens beslut kom till stånd. 1786 stadgades
att i alla »lagstiftningsmål utom i privilegier och bevill¬
ningar» skulle tre stånds beslut utgöra »rikets ständers
tanke», men om två stannade mot två, skulle frågan för¬
falla.
Riksdagsbeslutet uppsattes i kansliet och delgafs sedan
stånden samt underskrefs på sedvanligt sätt (jfr s. 532).?
1779 och 1792 utfärdades enligt gammal plägsed biafsked,
ena gången angående faddergåfvebevillningen, andra gången
af de tre ofrälse stånden och konungen angående förenings¬
och säkerhetsakten m. m. Riksdagens afslutning försig¬
gick under förut brukliga ceremonier.
1 1792 hölls blott ett plenum plenorum och den allmänna pro¬
positionen redogjorde äfven för rikets tillstånd.
2 1792 försågs riksdagsbeslutet med den stora riksklämman.
Riksdagens
öppnande.
Villkoren för
ett riksdagens
beslut.
Riksdagsbeslut
och biafsked.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:26:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stathist/0599.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free