Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §63. De särskilda stånden 1719—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lågadelns
seger inom
riddarhuset.
Adeln och
ämbetena.
570 Det konstitutionella statsskickets brytningstid.
$ 63. De särskilda stånden 1719—1809.
Litteratur: H. Wachtmeister, Utredn. rör. de Ridd. och
Adelns privilegier etc., hvilka böra anses ännu äga gällande kraft
(1886). J. W. Arnberg, Anteckn. om frihetstidens politiska eko¬
nomi (1868). Jfr under §§ 41—44, 54—58.
Adeln. Den svenska adeln hade uti småfrälset bevarat
ett demokratiskt element, som genom riddarhusordningen
inflyttades på riddarhuset och med själfskrifvenhetens. rätt
insläpptes i riksdagen. Här bildade det snart en opposi¬
tion mot högadeln, tills denna genom reduktionen förlorade
sin makt, och genom klassindelningens upphäfvande 1719
fullbordade lågadeln sin seger; hvarje röst på riddarhuset
ägde numera samma värde. Genom införande af sluten
omröstning vid bänkmansvalen 1734 befästes ytterligare
lågadelns inflytande. Försöket att uppställa besuttenhet
såsom villkor för rösträttens utöfning Jedde ej till något
resultat.
Fast egendom var sålunda icke längre något grund¬
villkor för adelskap. Så mycket segare fasthölls en annan
adelns uppgift, den att vara ett tjänstemannastånd. Hvad
som en gång varit ett besvärligt kraf hade blifvit en vär¬
derad rättighet, sedan tjänstemannabanan börjat gifva både
socialt anseende och trygg inkomst. Det var hart när det
enda sätt att förvärfva sitt uppehälle, som för en adels¬
person icke ansågs förnedrande. Däraf kom adelns hetsiga
strid med de ofrälse i frihetstidens början om rätten till
ämbeten (s. 503); det var en kamp om existensmedlen. På
riddarhuset samlades också alla slags ämbetsmän, flertalet
naturligtvis af lägre grad, och detta måste åt adeln såsom
stånd gifva en skef ställning. Den ökades än mera genom
massan af ledamöter, hvilka ända till 900 å 1,000 kunde
trängas på riddarhuset, hvar och en i besittning af en bråk¬
del utaf rikets ständers suveränitet. Många befunno sig visst
icke i den oberoende ställning, som höfdes en representant,
och för dem blef riksdagsmannarätten en inkomstkälla,
vare sig de sålde sin riddarhuspollett eller på riddarhuset
läto köpa sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
