Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §63. De särskilda stånden 1719—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 63. De särskilda stånden. 571
Trots dessa missförhållanden kunde adeln bibehålla
sin privilegierade ställning som riksstånd. Det berodde väl
hufvudsakligen därpå, att den, icke minst genom ämbets¬
mannaadeln, ägde en fond af politisk erfarenhet och insikt,
hvarmed de ofrälse stånden icke kunde täfla. Den räk¬
nade inom sig de förnämsta partiledarne, och dessa gåfvo
hvarken i kunskaper eller snille efter för någon. Den ri¬
kaste mottagligheten för nya idéer fanns nog också på
riddarhuset, och från detsamma framgingo mot frihetstidens
slut de förnämsta af de memorial, i hvilka missbruken på¬
pekades och reformer påyrkades. Den besuttna landtadeln,
förstärkt af de många boställsägande officerarne och tjänste¬
männen, tillförde också ofta en fond af redbar duglighet,
som icke var att förakta. Slutligen utöfvade äfven den
gamla respekten för adelsståndet sitt inflytande. Många
adliga privilegier blefvo föremål för angrepp men icke dess
representationsrätt.
Utdelande af adlig värdighet erkändes både i RF. 1719
och 1720 tillhöra den kungliga högheten. 1719 hade stän¬
derna anhållit, att sådant måtte ske »mycket sparsamt>.
Året därpå gick man, varnad af erfarenheten, vida längre.
Som i Sverige, hette det, redan är större myckenhet af adel,
än landet kan tåla, så lärer K. Maj:t vara så nådig och
inga flere med adlig sköld benåda än några få vid dess
kröning, »och blifva sedermera inga adelsmän gjorde, till
dess riket sådant kan tillåta». Äfven härtill brukade stän¬
dernas samtycke inhämtas,! och det brukade icke vägras,
förrän adeln 1762, under föregifvande af brist på utrymme,
beslöt, att inga nya ätter skulle få introduceras, förrän an¬
talet nedgått till 800, och att den, som dristade föreslå
något annat, skulle på riddarhuset förlora säte och stämma”?
(jfr s. 505). Inskränkningen upphäfdes för Gustaf III, som
dock lofvade, emedan i Sverige var stor myckenhet på
adel, att begränsa antalet till 150 (RF. 1772 § 11).
Om riddarhusordningarna se § 62.
! Det var icke ovanligt, att ansökningar om adlande gjordes.
? K. kungörelse ?!/,, 1762, Modée, VII, s. 5447.
Adelns
inflytande.
Adlande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
