Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Det konstitutionella statsskicket efter 1809 - §66. Konung och riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konung och
riksdag.
610 Det konstitutionella statsskicket efter 1809.
bestående af justitiestatsministern och tre statsråd. Numera
(sedan 1840—41)! är det bestämdt, att den skall bestå af
tre statsråd under en ordförande, utsedd antingen bland
prinsar eller bland statsrådets ledamöter. Konungen ger
regeringen instruktion och afgör, hvilka ärenden han vill
förbehålla sig själf. Hvad som här gäller om konung,
gäller numera äfven om regent (1862-—63).
Interimsregering inträder äfven, om konungen dör och
tronföljaren är omyndig eller om konungaätten utslocknar.
I båda fallen skulle regeringen föras af statsrådet, tills
ständerna hunnit sammankomma, fatta beslut samt för¬
myndarstyrelsen (1817–18) eller nyvald konung (1815)
tillträdt regeringen. I båda fallen har föreningen med
Norge medfört ändringar.
Konung och riksdag. På samma gång, som 1809 års
lagstiftning gjorde allt för att hindra återuppståndelsen af
frihetstidens maktägande ständer, gaf den likväl åt dessa
en sjilfstiindighet, som de saknat både under 1600-talet
och under den gustavianska tiden. De skulle samman¬
träda på bestämda tider, men det var konungen obetaget
att sammankalla dem dessemellan. Deras öfverläggnings¬
frihet tryggades utom annat genom förbudet för dem själfva
att besluta och för de ordinarie utskotten att öfverlägga i
konungens nirvaro.2 Det fordom så mäktiga »hemliga
utskottet» inskränktes till en rådgifvande roll. Å andra
sidan sörjde man för att riksdagen ej gjorde sig perma¬
nent, genom att gifva konungen rätt att efter en bestämd
tid upplösa densamma. Äfven om initiativet i främsta
rummet tillkom honom, fingo ständerna likaledes rätt där¬
till utan inskränkning till ämnet, hvarförutom de bibehöllo
sin gamla besvärs- och ansökningsrätt. Deras beskatt¬
! Tillfälligt undantag 1823 och t. v. för Ad. v. kronprinsen,
som kunde utses till ordförande i tillförordnad regering med två röster
och utan ansvar.
2 Det heter numera (sedan 1865—66), att riksdagen, kamrarna
eller utskotten ej i konungens närvaro få rådpläga eller besluta öfver
något ämne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
