Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Det konstitutionella statsskicket efter 1809 - §68. Representationsförändringen och 1866 års riksdagsordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
630 Det konstitutionella statsskicket efter 1809.
det var ett tungt, inveckladt och tidsödande system. Sjiilfva
påfundet med förstärkta utskott kräfde en omständlighet,
som man endast undantagsvis lyckades modifiera, och öfver¬
tygelsen om det rena fyrkammarsystemets olämplighet var
väl tämligen allmän.
Det förgick efter 1815 icke heller någon riksdag, på
Olika försök hvilken icke under någon form fråga var före om repre¬
jaa eden sentationens förbättring. Man beträdde tre olika vägar.
tionen. Dels föreslogs att med bibehållande af stånden i dessa
upptaga förut orepresenterade; dels lämnade man stånds¬
författningen : och öfvergick till tvåkammarsystemet men
sökte grunda detsamma på stånds- eller klassval; dels
slutligen föreslogos samfälda val såsom grund för ett en¬
eller tvåkammarsystem.
Den första utvägen valde RSt. redan 1817—18, sedan
det visat sig hopplöst att då få en mer genomgripande
reform till stånd. Standsbegreppet, som under 1700-talet
krympt ihop till ett uttryck för rent privata privilegierade
samhällsintressen, skyddade för allt intrång, borde vidgas
för att, liksom en gång förr, beteckna stora naturliga
grupper uti samhället.! Hvad adeln angick, nöjde man sig
vanligen med att föreslå själfskrifvenhetens upphörande,
Förslag att i Men det föreslogs ock att i densamma inrymma ett kom¬
se ~ bineradt ofriilse jordiigare- och tjänstemannaelement (någon
element. gang afven biskoparne). Det var ett sitt att dterupplifva
det gamla frilsemannabegreppet i Sverige.
Prästeståndet skulle inrymma representanter för den
andliga odlingen i allmänhet, läroverken, vetenskapen och
konsten, till och med den civila administrationen; borgar¬
ståndet för stadsmannaintressen, handel och industri, samt
därmed besläktade verksamhetsområden på landet, bergs¬
bruk och fabriker; bondeståndet för den ofrälse jordbrukar¬
klassen utan offentlig tjänst. De förändringar i ståndens
sammansättning, som verkligen ägde rum (se ofvan), gingo
i denna riktning, och förslagen gingo ännu längre. Några
af de sista ståndsriksdagarna, 1853—54, 1856—58 och
1859—560, voro rika på motioner i den vägen, men de
! Jfr Stavenow, Stud. i ståndsriksd. senare hist., s. 90 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
