Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Det konstitutionella statsskicket efter 1809 - §72. Föreningen med Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
664 Det konstitutionella statsskicket efter 1809.
måste anses innebära åtminstone så mycket, att denna
makt afträddes till konungen af Sverige, icke till Sveriges
rike, representeradt af konung och ständer samt styrdt
efter 1809 och 1810 års grundlagar. Vill man säga, att
detta i alla fall var ett afträdande till svenska kronan,
så torde uttrycket möjligen kunna försvaras, men då i en
annan mening än man vanligen tager detsamma. Det äri
så fall en bestämd skillnad mellan Sveriges krona och
Sveriges rike. Skulle Norge i öfrigt blifva ett lydrike
under Sverige? Skulle Norge blott blifva ett med Sverige
förenadt rike? Kieltraktaten ger ej därpå något bestämdt
svar. Intetdera alternativet synes vara afgjordt uteslutet.
Det berodde väsentligen på konungen, som i detta fall
måste anses haft ganska fria händer, med förbehåll endast
af den svenska riksdagens rätt, i händelse Sveriges grund¬
lagar genom förhållandet till Norge kunde ändras. En
sak måste dock från första början anses vara gifven. Det
miste, for att Norges eréfring skulle motsvara sitt syfte¬
mål, att bereda en ersättning för Finland, anses som sjalf¬
klart, att dess nye konung skulle leda sitt nya rikes utrikes
politik, och som lika sjalfklart, att detta skulle ske med
anlitande af de organ, hvilka stodo honom till buds såsom
konung af Sverige. Han hade i det afseendet enligt 1809
års RF. en mycket stor makt men skulle dock höra råd
af en inför svenska riksdagen ansvarig utrikesminister.
Här fanns sålunda en punkt, där icke blott Sveriges konung
utan äfven svenska riksdagen kunde få inflytande öfver
det med Sverige förenade riket. Och häri, eller i den
omständigheten, att Sverige-Norge enligt traktaten otvifvel¬
aktigt skulle mot utlandet bilda ett helt under svensk
ledning, jämte den, att Norge för all framtid skulle vara
med Sverige förenadt, torde man ha att söka förklaringen
till att man på det diplomatiska språket kunde uttala sig,
såsom man, efter hvad nyss antydts, gjorde. Nekas skall
emellertid icke, att den ställning, som Kielfreden på detta
sätt öppnade för Norge, äfven i bästa fall var af något
hybrid art.!
’ Kn sådan ställning var emellertid för den tidens Europa icke
enastående. Den upprepades 1815 i fråga om Polen, utan jämförelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
