- Project Runeberg -  Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar /
672

(1896) [MARC] [MARC] Author: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Det konstitutionella statsskicket efter 1809 - §72. Föreningen med Norge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Utrikesdepar¬
tementet.
K. resolutio¬
ner ’3/, 1835.
672 Det konstitutionella statsskicket efter 1809.
huset var gemensamt, i fråga om utrikes ärenden bildade
de båda rikena ett helt under Sveriges ledning, hvilket
gjorde, att utrikesstyrelsen med beskickningar och konsulat¬
väsende blef gemensam, krig och fred skulle vara gemen¬
samma!, hvaremot så godt som ingen gemensamhet fanns
i fråga om försvarsväsendet, och dessutom förutsattes ett
antal andra ärenden kunna angå båda rikena.
Några anmärkningar om den senare utvecklingen må
tilläggas.
NGL. liksom RA. måste, såsom ofvan är nämndt, anses
lämna ledningen af de ministeriella ärendena åt Sverige,
hvars utrikesdepartement sålunda fick en unionell karakter.
Det har gjort, att ända sedan 1825 norrmän haft tillfällig
anställning i kabinettet för utrikes brefväxlingen och att
detta numera blifvit regel under formen af förordnande.
Såsom sändebud vid främmande hof användes redan tidigt
norrmän, och så är fortfarande förhållandet. Kabinetts¬
och konsulskassan har blifvit gemensam och behandlas i
unionellt statsråd; till utgifterna bidrager Norge med en
viss andel (5: 12 och 3: 4), som dock, hvad kabinetts¬
kassan angår, endast är bestämd genom praxis.
Redan på slutet af 1820-talet började Norge yrka på
rätt att deltaga i behandlingen af utrikes ärenden, som
angingo detsamma. I samma riktning gick en hemställan
från norska statsrådet 1834, och denna ledde till en k.
resolution af d. 13/, 18352, enligt hvilken, då något diplo¬
matiskt ärende Norge särskildt vidkommande föredrogs,
norske statsministern (eller ett norskt statsråd) skulle vara
närvarande jämte den föredragande svenske utrikesministern
(alltså två), samt likaledes närvara jämte de två svenska
statsråden, när ministeriella mål, hvilka stodo i beröring med
båda rikenas gemensamma eller Norges enskilda förhållan¬
den till främmande makter, föredrogos inför K. Maj:t.
Denna resolution har ännu i dag gällande kraft. Frågan
! Jfr. RA. $ 4: »>Konungen skall hafva rätt att sammandraga
trupper, begynna krig och sluta fred, ingå och upphäfva förbund, af¬
farda och emottaga sindebud.»
3 Naumann IJ, s. 40 där själfva protokollet är tryckt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:26:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stathist/0706.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free