- Project Runeberg -  Sveriges statskalender / 1921 /
1025

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Städernas kommunalförvaltningar.

[1006—IOO7]

[iooo]

I. Städernas kommunalförvaltningar.

Här nedan upptagas ordförande, vice ordförande och sekreterare hos stadsfullmäktige
i Sveriges städer utom Stockholm jämte en del städernas kommunala befattningshavare,
vilka icke återfinnas i motsvarande avdelning av Statskalendern.

I forntiden voro flera av Sveriges nuvarande städer
tings- och offerställen eller knutpunkter vid de
naturliga handelsvägarna, men städer, rättsligt skilda från
landsbygden, funnos icke. Vid handelsplatserna,
»köpstäderna», torde dock förhållandena snart
framkallat vissa särskilda rättsregler. Först under
1200-talet. sedan tyskar i skydd av stora privilegier
samlats i köpstäderna, utbildades småningom dessa till
verkliga städer. Mot seklets slut utarbetades för
Stockholm en lag, »Bjärköarätten», sedan antagen även
av ett par andra städer; den omnämner i korthet
borgmästare. rådmän fogde o. s. v. Utförligare är
»Stadslagen». utfärdad på 1350-talet för Sveriges städer i
allmänhet. Staden styrde sig själv genom borgmästare
och råd jämte konungens fogde; rådet valde självt
årligen sina efterträdare bland stadens bofasta män.
Full borgarerätt kunde vinnas blott av köpmän och
hantverkare men innebar ej annan politisk rätt än att
i viktigare ärenden yttra sig å »byamötet». Halva
antalet borgmästare och rådmän skulle vara tyskar.
Dessas uteslutande ur rådet 1471 hämmade
utvecklingen Sedan även deras privilegier blivit av Gustaf I
upphävda sökte konungarna genom allt kraftigare
ingripande påbud och förbud, reglementen och taxor
till städerna samla och där systematisera all handel och
hantverk. Detta föranledde, särdeles under
1600-talet. ett ivrigt stadsbyggande. — Gustav II Adolf
lät. i avvaktan på en tillämnad omarbetning av
stadslagen, år 1619 för städernas organisation utarbeta en

stadga, som. ehuru aldrig utfärdad, i huvudsak
småningom vann tillämpning i alla Sveriges städer. Nu
tillkom en verklig borgarrepresentation. »de äldstes
råd», vanligen 24 personer, hälften köpmän hälften
hantverkare, som bland dubbla antalet av
borgerskapet föreslagna årligen utsågos av ståthållaren ( =
fogden) samt borgmästare och råd (snart kallade
»magistrat»). De äldstes råd blev snart tyngdpunkten för
städernas styrelse. För de enskilda städerna utfärdades
även tid efter annan särskilda privilegier, resolutioner
o. s. v. Dessutom medförde den allmänna utvecklingen
småningom åtskilliga förändringar. Borgmästarna,
som försågos med kungl, fullmakt och valdes under
regeringens påverkan, blevo juridiskt bildade samt fingo
fast anställning och viss lön; för deras och rådmannens
val fastställdes 1693 ungefär nu gällande bestämmelser.
Någon genomgripande förändring i städernas allmänna
förvaltning kom ej till stånd förrän genom nu gällande
kungl, förordning av d. 21 mars 1862. Kämnersrätten,
den från medeltiden härstammande underdomstolen i
stad. hade emellertid upphört redan 1849.

Stadskommunens beslutanderätt utövas av
stads-invånarna oavsett näring och yrke. på allmän rådstuga
eller av stadsfullmäktige. I stad med mer än 3.000 inv.
har allmän rådstuga blott att välja stadsfullmäktige;
i stad med 3,000 invånare eller därunder kan den
överlåta sin rätt på stadsfullmäktige. Dessa skola i
fastställd skala efter invånarantalet vara minst 20 högst
60 (i Stockholm 100).

Stockholms stad.

Stockholms egentliga bebyggande anses ha börjat
omkring 1200 och har förmodligen först omfattat blott
Stadsholmens översta platå. Först något senare torde
stadsmuren ha nedflyttats längs innersidorna av
nuvarande öster- och Västerlånggatorna, den senare då
landsväg mellan Uppland och Södermanland. Även
malmarna begynte redan under medeltiden bebyggas.
Stockholm, som på andra städers bekostnad tidigt
gynnades av Sveriges regenter, säges redan 1285 ha
större folkmängd än de flesta andra städer i landet
och blev medelpunkten för hanseaterna i Sverige.
Stadens främsta om ej flesta borgare voro. åtminstone
till senare delen av 1400-talet, tyskar, vilka belt
behärskade samhället. Ar 1471 blev härutinnan en
vändpunkt. Malmarna införlivades varaktigt med staden
X635 Kungsholmen på 1640-talet; i ny re tid har
Brännkyrka införlivats 1913 och Bromma 1916.
Stockholms äldsta privilegier meddelades av Birger Jarl
omkr. 1255.
Se i övrigt Statskalendern [500—503].

Städerna i Stockholms län,

Södertälje.

»Tælghia» var tidigt genom sitt läge en betydande
handelsplats, men redan under medeltiden
tillbakasatt för Stockholm synes samhället sedermera icke
ha ansetts såsom stad. förrän hertig Karl d. 23 april
1584 förnyade dess privilegier.

Stadsfullmäktige (33).

Lnthman, Per Gustaf, Handlande [976],
Ordförande, f. 57; 11.
Jonsson, Erik Gustaf, Snickare, Vice
ordförande, f. 80; 19.
Höjer, Gustaf Arvid, Bankkamrerare,
Sekreterare, f. 66; 03.

Stadsombudsman.
Eidem, Hugo [231J, f. 71; 09.

Stadskamrerare.
Sterner, Carl August Marcus, f. 89; 19.

Stadskassör.
Lindqvist, Per Hugo, f. 64; 17.

Stadsingenjör.
Aspegrén, Johan Gustaf Vilhelm, f. 62; 01.

Stadsarkitekt.
Johansson, Laurentius Cyrillus [105], f. 84; 17.

Belysningschef.
Enander, Per Johan Emanuel, f. 77; 17.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:18:44 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/statskal/1921/1025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free