Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avlöning och pension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Avlöning och pension
Statstjänstemännens arbets- och anställningsvillkor
regleras dels genom bestämmelser av offentligrättslig
natur, dels genom avtal. I lagen den 23 juni 1976 (nr
600, omtryckt 1982: 100) om offentlig anställning
finns regler om bl a tillsättning av tjänst och om
disciplinansvar. Huvuddelen av arbets- och
anställningsvillkoren regleras dock av kollektivavtal. Dessa träffas
mellan staten/arbetsgivaren och de statsanställdas
fackliga organisationer. De centrala avtalsparterna är
statens arbetsgivarverk samt TCO-S, SF, SACO/SR
och SALF. Liksom inom den privata sektorn förs
kollektivavtalsförhandlingarna from 1977 inom ramen
för lagen den 10 juni 1976 (nr 580) om
medbestämmande i arbetslivet.
Kollektivavtal
I huvudavtal mellan de centrala avtalsparterna finns
regler om förhandlingsordning och om åtgärder som är
avsedda att förebygga samhällsfarliga konflikter. För
att inte kränka den politiska demokratin har parterna
enats om att avtal inte bör träffas i frågor som gäller
den offentliga verksamhetens mål, inriktning,
omfattning och kvalitet.
Bland avtal som reglerar avlöningsvillkor,
lönegradsplacering m m kan nämnas Allmänt
avlöningsavtal (AST), Allmänt tjänsteförteckningsavtal (ATF),
Tjänsteförteckningsavtal för undervisningsområdet
(TFU), Tjänsteförteckningsavtal för kyrkliga tjänster
(TFK), Allmänt arvodesavtal (ARV) och Allmänt
arbetstidsavtal (ARB).
De avtal som träffas mellan arbetsgivarverket och
huvudorganisationerna gäller inte enbart
statstjänstemän utan även vissa tjänstemän inom statsunderstödd
verksamhet, främst lärare inom grundskolan och
gymnasieskolan, präster samt kyrkomusiker.
De avlöningsavtal som gäller vid årsskiftet 1983 — 84
har träffats inom ramen för Avtal om löner 1983 för
statstjänstemän m fi (ALS 1983). Enligt detta ramavtal
får myndigheterna sluta lokala avtal om ändrade
lönegradsplaceringar m m. Ekonomiska ramar och regler
för sådana förhandlingar finns i ett centralt avtal med
beteckningen L-ATF.
Lönerna för vissa högre tjänster är genom
överenskommelse mellan förhandlingsparterna undantagna
från kollektivavtalsreglering. Regeringen bestämmer
ensidigt (dock först efter kontakter med
personalorganisationerna) vilka löner som skall gälla för bl a
justi-tiekansler, riksåklagare och cheferna för vissa högre
domstolar, vissa tjänster vid statsdepartementen och
arbetsgivarverket, tjänster för vissa högre militära
befattningshavare, verkschefer och landshövdingar. För
övriga tjänster ovanför F 29 (lönegrad 29 på löneplan
F) bestäms lönerna av en särskild, partssammansatt
chefslönenämnd. Detta följer av ett chefslöneavtal som
tillämpas fr o m den 1 juli 1977.
I ett medbestämmandeavtal för statliga arbetstagare
(MBA-S) finns regler för arbetstagarorganisationernas
och de anställdas medverkan när myndigheternas
beslut förbereds. Inom ramen för detta avtal kan också
lokala avtal slutas om regleringen av vissa
personalpolitiska frågor. Genom medbestämmandeförordningen
den 15 juni 1978 (nr 592, omtryckt 1982: 1078) har
arbetstagarorganisationerna i vissa frågor fått facklig
vetorätt och i vissa andra frågor facklig
självbestämmanderätt.
Anställningsformer, löneplaner och lönegrader
Tjänstemän med lön enligt det statliga lönesystemet
kan ha ordinarie, extra ordinarie eller extra tjänst.
Dessutom förekommer anställning mot arvode.
Tjänster som är placerade i viss bestämd lönegrad
kallas tjänster i fast lönegrad. Förutom sådana finns
tjänster i rörlig lönegrad (högstlönegrad,
alternativlönegrad, lägstlönegrad, lönefält eller i
befordrings-gång).
Ordinarie tjänster tillsätts med fullmakt, med
förordnande för bestämd tid eller tills vidare. Extra ordinarie
och extra tjänst tillsätts med förordnande.
Efter en löneplansrevision, genomförd i 1974 års
avtalsrörelse, är flertalet statligt reglerade tjänster
placerade på löneplanerna T eller F. 1975 infördes en
särskild löneplan L för undervisningsområdet.
Löneplan D gäller för distriktsveterinärer (med rätt att
utöver lön uppbära inkomst enligt taxa).
Tjänster på löneplan T är placerade i
lönetariffklasser och tjänster på löneplanerna F och L i lönegrader.
En sammanställning nedan ger typexempel på
tjänsters inplacering i tariffklass resp. lönegrad. Det bör
observeras att lönenivån för en lönegradsplacerad
tjänsteman inte bara beror på lönegraden utan också
på placering i tjänstetidsklass eller ålderstilläggsklass.
Se vidare avsnittet "Sambandet
lönegrad/tjänstetids-klass/ålderstilläggsklass" (sid. 36).
För att ånge tjänstetypen används
bokstavsbeteckningar tillsammans med löneplansbeteckningarna F, L
resp. T. Beteckningen C anger att det är fråga om tjänst
på vilken chefslöneavtalet tillämpas.
Co, Fo, Lo = ordinarie tjänst tillsatt med fullmakt eller
förordnande tills vidare,
Cp, Fp, Lp = ordinarie tjänst tillsatt med förordnande
för bestämd tid,
Cr, Fr, Lr = ordinarie tjänst tillsatt med förordnande
tills vidare,
Ce, Fe, Le, Te = extra ordinarie tjänst,
Cg, Fg, Lg, Tg = extra tjänst.
Beteckningen Fe 17, t ex, anger således att det är
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
