Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men ute på åkern går bonden bakom sina oxar och kör i trädan.
Vad den jorden är hård; kokorna rulla som stenar ner från
fårornas ryggar, oxarna spjärna i leran så att man hör hur det knakar
i deras halsar; eftermiddagssolen bränner hett som ovett på
bondens rygg; hans bruna hand håller plogskaftet som ett roder;
svettdropparna pärla från hans panna och falla så tyst i den
öppnade jorden.
Han stannar, ty han hör ett buller som han icke känner;
oxarna sätta mulame i vädret som om de ville lyssna med
näsborrar-ne; nu dånar det uppe i skogen, dån och rassel, rassel och dån.
Oxarne sätta svansen i vädret, plogen ryckes ur sin bana, bonden
släpper taget och nu bär det av över trädan, in i höstrågen,
där en lång gata, rät som en järnbana, drages ut.
En kammarherre, som haft den lyckan att först få syn på det
roliga uppträdet, måste fästa sina grannars uppmärksamhet på
detsamma. Synen är för befängd och väcker allmänt bifall.
Gapskrattet dör i en vacker granitskärning, men bondens
förbannelser, de dö icke!
Men tåget brusar fram igen och lämnar efter sig en svartblå
rökstrimma av stenkol och havannatobak.
— Det är ett vackert land, vi ha, herr landshövding!
Landshövdingen saknar större vattendrag, ty han är född vid
kusten.
— Vad säger överintendenten över Svenska Folkets
oljefärgs-tavlor och akvareller?
Överintendenten anser att åkrame störa tavlan (såsom tavla).
De störa verkligen, ty de stå så torra, så torra. Vår Herre har
icke givit regn på sex veckor och landshövdingen kommer icke
med sin femårsberättelse förrän om tre år, så att det kan nu icke
hjälpas.
Men druckna ögon hava icke märkt, att ett moln stigit upp i
vindsidan. Det är icke större än en hand, men det är en stor
svart hand som lägger sig tung över solen, och snart ser himlen
ut som en stenkolsrök. En blixt öppnar en sluss, och nu häller
regnet ner i de öppna festvagnarne. Inga paraplyn!
Hovmarskalken är i förtvivlan! Signalera lokomotivföraren! Han hör inte!
Regnet piskar ner sotet på gula band och blå och gröna.
Plyma-gerna lägga sig som våta höns på hattarne, uniformsguldet blir
grönt, ty det är bara 8 karat, sablarne rosta, havannacigarrerna
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
