Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra entreprenörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varför skulle det vara mycket gammalt? Jo, för att få större
värde för ägaren. Härmed var han inne på antikvitetsvurmeriet.
Bröderna, som icke ville anse dessa porslinsbitar med vederbörlig
aktning, blevo behandlade med vanvördnad. En yngre bror, vars
samlingslusta härav väcktes, tog sig för att samla sardinlådor,
vilka som bekant förekomma i alla tobaksland, men denna
samling vann icke broderns bifall, lika litet som då han senare
samlade ostronskal och tyglappar.
En tredje biomständighet, som skulle bli olycksbringande för
Gregorius, var den höga synpunkt varifrån han vandes att se ner
på samhället; när han nämligen stod på kvarnbacken såg han
alltid Stockholm under sina fötter och Stockholm det var
naturligtvis hela Sverige för honom. Det var under sådana höga vyers
inflytande den tanken föddes hos honom att han skulle bli
Argus-Johanssons efterträdare och överta gamla Sverige. Han såg det ju
dagligen ligga vid sina fötter och liksom blicka bedjande upp till
honom: tag upp mig.
Vi göra nu ett språng över utvecklingens mindre betydelsefulla
skeden och kasta oss genast in i Uppsala. Med Gregorius’
invanda höga vyer från kvarnbacken, måste han genast betrakta
Uppsala som en småstadshåla och studenterna som mjölnardrängar.
Därigenom vann han snart en aktad ställning i studentkåren och
erhöll i Estetiska föreningen uppmaning att hålla föredrag.
Gregorius är idealist, behöva vi anmärka det, och som sådan är han
naturligtvis beundrare av alla Sveriges idealistiska kungar, och
således mest Carl XII. Han beslutar sålunda att hålla ett föredrag
om Carl XII, men för att avvinna honom ett nytt intresse och
erinrande sig benmjölskvarnen, tar han ett sådant ben som icke
förr varit malt på. Carl XII som filosof, matematiker,
nationalekonom, artilleriofficer, det var gammalt, nej, Carl XII som
estetiker, det var nytt. Saken var den, att Carl en gång under
vistelsen i Lund blev angripen av en magåkomma och av misstag
råkade springa in på en föreläsningssal. Olyckan ville att professorn
läste estetik. Carl, som icke ville somna offentligt, tog upp sin
kniv och karvade i bordet precis som andra akademiska
medborgare. Föreläsningen rörde borghesiska fäktarn. Carl som icke
kände borghesiska fäktarn, hörde icke på, utan skar ut ett par
ridstövlar i bordet. Efter föreläsningens slut kom professorn fram
till kungen och ville tala estetik, men denne sparkade honom i
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
