Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra entreprenörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi för de mindre bokkunnige upplysa om meningen med de två
stora orden. Upptäcka är lika med: låna ur ett bibliotek, och
utgiva lika med: läsa korrektur på.
Ballhorn hade övertagit svenska litteraturen på entreprenad.
Hädanefter voro alla upptäckter som för all framtid kommo att
göras av andra än Ballhorn förklarade värdelösa!
När nu dessa oskyldiga poeter gått till odödligheten genom
Gregorius Ballhorn, och inga fler fingo upptäckas, tyckte
Gregorius att litteraturen var en honom tillerkänd och numera
omistlig erövring. Nya oupptäckta länder vinkade i fjärran och
ben-mjölsintrycken verkade mäktigt. Ballhorn hade snart gjort en ny
upptäckt som genom sin skenbara orimlighet skulle slå världen
med häpnad: ”Det var icke i böckerna vi skulle läsa människans
historia, ty språket var som bekant tillkommet för att dölja
människans tankar, nej, det var utanpå dessa böcker, där den på
naturens omedvetna ståndpunkt sig befinnande konstarbetaren
oreflekterat tryckt tidevarvets stämpel i för den andligt skumögde,
visserligen oläsliga, men för den seende, så vältaliga hieroglyfer.
Bokbinderiets historia är mänsklighetens — in nuce (i en nöt)”.
Denna djärva hypotes som skulle hava behandlats med löje om
den kommit från någon annan än Ballhorn, mottogs med jubel,
och snart lästes inga häftade böcker i den lärda världen; man
bara samlade bundna och dem läste man icke längre, utan man
betraktade deras pärmar genom loupe. Man såg i
pergamentbanden (icke det skinntorra, utan) det högre djurlivets varmblodiga
omhölje, på vilket människohanden (mässingsstämpeln) tryckt
sina fotspår (!) under vandringen genom odlingens nio världar,
under det pappbanden med det lägre växtlivets vävnader icke
kunde giva samma levande uttryck.
Man förvånades över sådana härliga upptäckter såsom att band
från renässansens tidevarv voro prydda med renässansornament
och band från rokokon i rokokoornament. Nu behövde man icke
längre råka i tvivel om en boks ålder, ty nu hade den nya
vetenskapen skingrat allt mörker. Förut hade man nämligen måst slå
upp boken och läsa på tryckåret, nu behövde man bara se på
pärmarna. Gregorius Ballhorn hade nu faktiskt övertagit Svenska
Bokbinderiets historia — på entreprenad, och han fann snart
formeln för denna sin verksamhet: ”Svenska Folkets historia är
dess bokbindares”.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
