Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra entreprenörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under årens lopp och genom släktförbindelser tillskansat sig en
lärareplats vid en anstalt, där unga damer åtnjöto undervisning
och vilka måste betala hans ynnest med sin ynnest. Då och då
hördes ett hotande mummel, men vår entreprenör var frimurare
och saken tystades alltid ner. När nu en tidig, kanske alltför
tidig ålderdom inträdde, och den gamle mannen, den vördade
läraren, var trött och mätt och längtade till ro, stego några
dunkla aningar om en viss ostraffad brottslighet fram, och den
annalkande döden ledde hans tankar in på allvarliga ämnen. Han
tog avsked från sina lärarebefattning, vilken givit honom så många
ljuva, dock nu så bittra minnen; vid avskedet, som åtföljdes av
en middag med vers och ordensutnämning, hade mången som
kände den allbekante kurtisörens framfarna dagar svårt att hålla
sig allvarsam, då tidningarne påbördade honom dygder, dem han
själv aldrig drömt sig äga. Efter avskedet kastade han sig in på
religion och välgörenhet och greps ögonblickligen av de
välgörande fruarne, vilka just nyss avslutat leveranskontrakt med
osedlig-hetsentreprenörerna. Vilka helvetiskt uttänkta belägenheter den
arme syndaren nu råkade i, vilka kval för den arme, då han en
dag befinner sig som överste för osedlighetsentreprenörerna. Hans
sista år vore ett helvete sådant endast en Dante kunnat uttänka
det åt sin värsta ovän.
Han vaknar om morgonen efter en orolig natt, ty han har måst
läsa Zolas sista roman i svensk översättning.
Det väntar någon i mottagningsrummet.
Det är en välgörande fru, som är mycket rik, men icke skäms
att tigga offentligt i tidningarne. (Sedan polisen förbjudit fattigtj
folk att tigga, hava de rika i stället ostraffat slagit sig på den
näringen.)
— Har ni sett uselheten? utropar hon och tager upp en packe
fotografier och andliga skrifter.
Direktören har icke sett; men nu måste han se. O, vad hans
gamla syndiga nerver skaka; han vänder bort sitt ansikte!
— Men det är förfärligt, utbrister han och hans askgråa ansikte
rycker av sinnesrörelse.
— Man skulle kunna rodna, säger frun, o.m man icke hade det
etiska momentet i sitt självmedvetande.
— Dem renom är allting rent, säger direktören och sorterar
korten på ett sätt, som antyder en stor färdighet att handskas
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
