Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra idealister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du med professorn, fingo gå i många år innan de kunde utleta
professorns tankar, som icke stodo i några böcker. Vår vän blev
naturligtvis förklarad som snille efter han gick om kamraterna.
Efter att nu ha läst så många poemböcker, så var det naturligtvis
icke svårt att göra poem själv. Han gjorde ett att börja med.
Att hans framgång var fullständig säger sig självt; men
olyckligtvis räcker icke ett poem att göra en människa odödlig. Han
beslöt alltså att göra flera. Och han gjorde vid alla tillfällen.
Hans lärde vän hade nämligen lärt honom att det var förenat
med mindre risk att läsa upp sina poem än att trycka dem, och
att denna väg var både behagligare och genare. Tillfällen
saknades inte under jubelfesternas tidevarv och vår vän valde
kungsvägen. Det fanns ingen jubel- eller invigningsmiddag då icke vår
omtyckte poet vid desserten inför en rusig hop herrar och
damer läste upp sina poem, vilka mottogos med ändlöst jubel och
avtrycktes med festreferaten i alla tidningar. Men när han gått
på med detta i tio års tid, började hans lyra bli ostämd, utsatt
som den var för temperatur- och vindväxlingar av alla slag, och
han undgick icke det öde som drabbar alla stora förmågor,
nämligen att bli utsatt för löjet. Skämtet döpte honom till
krokan-skalden, emedan han alltid fick gudayran när krokanen bröts,
och jämförelsen mellan hans poem och en viss dessert som kallas
snömos anställdes.
Lyckligtvis blåste en ny konjunkturvind upp som skulle fylla
skaldens slappa segel.
En av vår tids lyckligaste idéer var utan tvivel bolagsidéens
praktiska tillämpning på poesien. Vi minnas alla poesiaktiebolaget
Då. Grundaren av en poetisk tidskrift såg sina ansträngningar att
få fart i tidskriften stranda mot tidningarnes obenägenhet att
befordra densamma. Han ändrade nu affären till ett bolag, i vilket
alla recensenterna erhöllo aktier — se, nu var företagets
framgång tryggad. Vår vän, som alltid tyckte om det solida och
garanterade, åtog sig nu en leverans av poemer att avlämnas till varje
häfte. Som han enligt bolagets stadgar garanterades beröm för
allt vad han skrev, blev han inom året en berömd skald och när
han så till julen samlade sina bitar, så blev det en versbok, som
bands i blå klot, passande till julklapp. Vad han skrev om? Ja,
egentligen var det ingenting. Hans poesi var en majstång,
bestående av en naken stång påklädd med blommor. Han var natur-
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
