Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra idealister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röken svävar orolig av och an, fönstren stängas och spjällen
skjutas. Det blir åska! Det höres en lång suck, ett avlägset sus;
en regndroppe, tung som ett blyhagel, slår på det belgiska
fönsterglaset, kanariefåglarne skrika, stormen är här! Han knäcker
geor-ginerna i första stöten, bryter av de bleksiktiga sparrisstjälkame,
ruskar på kronärtskockornas bruna peruker och gör en ärtreva av
lövkojor och astrar; kålhuvena trycka mot jorden som skrämda
harar och ämna låta stormen gå över; men han går icke över,
utan bläddrar i deras blad som i en kupongbok och han river ut
vartenda ett och strör dem omkring som agnar.
Giv akt, kålhuven, när det blir storm härnäst!
Vår vän såg sig en dag i spegeln och fann att de evigt
upprepade jubelmiddagarne givit honom ett apoplektiskt utseende.
Han såg ju ut som en grosshandlare och icke som en skald.
Detta bragte honom på eftertanke. Han började sova oroligt om
nätterna och hörde i drömmen pistolskott; han började i vaket
tillstånd lukta krutrök. Som hovpoet hade han till binäring att
hålla utkik. Han såg i fjärran okända segel dyka upp, flaggor,
dem han icke återfann i regeringarnes flaggkartor, djärva
resningar och skarpa kölar som han icke sett förr. Vad var det för
ena friseglare? De funnos icke i rulloma, alltså fiender! Han
rapporterade förhållandet och blev genast utnämnd till
litteratur-fiskal. Denna syssla skulle vara alldeles betydelselös, om icke
svaga själar funnos, som tro på de utnämnde. Detta blev ett nytt
uppslag i skaldens verksamhet. I hovtidningen förklarade han nu
öppet, att allt vad alla andra skrev var smörja, och att vad han
själv skriver är det bästa, och det hans vänner skriva, näst det
bästa. Och varför? Därför att han har idealet! Vad är då idealet?
Det har han aldrig förklarat och därför bevaras hemligheten.
Att döma av hans gärningar tycktes idealet vara: Konung och
ärkebiskop, Svenska akademien, Serafimerorden, vers, konjak å 75
öre glaset, 20 000 kronors årlig inkomst, bänknyckel, syrener,
domkyrkor (med målade fönster), ett litet parti på Sällskapet.
Men om man frågar honom, om han anser detta vara idealet, så
svarar han ”inte det”, men han säger aldrig: ”se här är’et”. Vad
däremot icke är idealet, det kallar han smuts. Det har hos honom
utbildat sig en sjukdom att se smuts överallt, och denna
sjukdom, vars upphov tillskrives oordentligt levnadssätt och blivit en
förnäm sjukdom, som smittat hans vänner, har redan fått det gre-
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
