Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha rätt att gå i ett tobaksblad. Men då demonstrerade prästen ut
med hjälp av kyrkofäderna och Flora Exotica Sacra, att ett
fikonlöv icke var ett tobaksblad.
Slutligen fördes passagerame ombord; man gick under segel och
tog kurs på Antiguam. Hittills hade allting gått lugnt och bra,
utom att en liten storm utridits på Nordsjön. Men nu, då de
stodo i begrepp att ingå i passadbältet, fingo de stiltje. Havet
låg omkring dem som en kvicksilverhorisont, på vilken skeppet
rörde sig som en magnetnål. Hettan blev olidlig, tjäran rann från
allt stående gods och ur nåten på skrovet. Man spolade hela
dagen, likasom om man fruktat det skulle ta eld. Så gick det i
åtta dagar.
Då, tidigt en morgon, varskodde utkiken på fockemast, att moln
syntes i norr. Kaptenen, som visste vad detta skulle betyda, lät
genast surra kanoner och allt löst, skalka luckorna och lät folket
hålla sig beredda på det värsta.
Efter några timmar, vid frukosten, syntes en svart rand i
horisonten; några timmar senare hördes dån såsom av vågor, vilka
bryta mot en strand eller som vagnsbullret från en stad; och fram
över vattnet rusade stormen. Innan seglen hunnit giva fartyget
styrsel, voro rår, stänger och toppar över bord och för bara
undersegel länsade Svenska Lejonet söderåt, fram, fram utan att
man visste vart det bar.
Stormen rasade i tre dar, och man väntade varje ögonblick få
höra, huru kölen skulle hugga i botten. Prästen läste och
predikade och förklarade, att man inte kunde vänta annat, då man hade
brottslingar ombord. Han erinrade om Jonas och föreslog
kaptenen, att på grund av profeten Micha kap. XII vers 16 och
följande man skulle vräka alla brottslingar över bord för att rädda
de rättfärdiga, men kaptenen avstyrkte. När faran var som störst,
gick Lasse Hulling till prästen och föreställde honom, hurusom
en allmän skrift- och bönedag genast borde anställas, ty, sade
han, det är endast de oångrade brotten, som tynga i vågskålen.
Förslaget antogs, och skriftermålet, från vilket brottslingarne
befriades, emedan de inga brott hade obekända, började.
Vid verkställd undersökning fanns icke en rättfärdig. Men
stormen fortfor likafullt. Då hördes sakta mummel uppstiga ur
förrummen. Folket hade funderat hit och dit, och slutligen hade
ett slughuvud kommit på den idén, att prästen också skulle skrifta
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
