Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därjämte gjordes oupphörliga mellanslag med meloner,
granatäpplen, majs, ärter, bönor, så att matsedeln alltid var ny och
kunde varieras i oändlighet. Som ingen arbetade och värmen
var stark, kunde man endast äta föga. Och alldenstund
skeppskosten bestått huvudsakligen av salt föda, utgjorde frukterna en
långvarig kur mot skörbjuggen, och genom denna kur blev ätandet
av de vegetabiliska ämnena småningom en vana. Några enstaka
försök med köttätning straffades med magsjukdomar. En gammal
supare hade funnit på att låta kokossaften jäsa till rusdryck, men
han blev så sjuk, att han icke gjorde om det och ingen annan
heller. Med dessa enkla födoämnen mildrades passionerna, och
endast vänliga ord talades. Avund kunde icke uppstå, då alla
hade det bra, och inga oordningar förekommo. Ilskan och hatet
gingo bort, och ”det var alldeles för varmt” för att man skulle
vilja bråka, sade kaptenen. Sedan man vant sig av med kläder,
vilka också fallit sönder, vande man sig att gå halvnaken, och
slutligen klädde män och kvinnor sig blott med ett skörte av fint
flätade löv. Barnen gingo alldeles nakna.
För att fördriva tiden uppfann man lekar, bollspel, vandringar,
simningar, roddturer, och särskilt visade barnen stor lust att
klättra i träden, i vilken bragd de snart vunno stor färdighet. Likaså
hade Lasse inrättat fyra stora fester: en vid varje årstids
infallande. Och det var med oskrymtad glädje man gick att hälsa varje
ny skördetid, ty glädjen att få omväxling i födan var verkligen
mycket naturlig. Då samlade man sig och lekte en hel dag. Män,
kvinnor och barn dansade omkring ett stort bål av de nyplockade
frukterna, och förstlingame offrades åt den allgode Givaren,
såsom redan Abel och Kain offrat åt Herren, och detta bruk funno
alla, till och med Peter Snagg, vara både vackert och bibliskt.
Peter Snagg hade gjort ett försök att bilda en frikyrka och
ville läsa en predikan för dem, men allting föreföll så kostligt,
och när han bad för överheten och krigsmakten, så fanns det
icke alls någon tillämpning. Och vid syndabekännelsen kunde
ingen enda var uppriktig, ty han hade inga synder att bekänna.
Endräkt, frid och ro vilade över hela samhället; alla hårda
ord upphörde begagnas, och man tilltalade slutligen varandra
med smeknamn. När ett barn föddes, blev stor glädje, och det
Upptogs i samhället under lekar och sånger såsom en gåva av
naturen, vars värde icke fick det råa bivärdet av kapital i för-
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
