Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när den helige ande skulle få makt med mitt hjärta, skulle det
nog bli mig bättre. Den helige ande; ni ha sålunda tre gudar?
Han svarade, att djävulen ännu styrde mig, men när jag kom
ur hans klor, så skulle det bli bättre. Haha! Ni ha fyra gudar!
Och är det djävulen, världsförsten, som regerar mig, då skall jag
be att få hålla mig till honom. Hade han (som regerade mig)
skapat den sköna världen med alla dess härligheter, och vore
han världsförsten, då skulle jag bekänna honom. Och jag föll ner
på mitt ansikte och tillbad världsförsten. Men då upphov
mannen ett anskri och kallade samman en hel skara av sina
anhängare. De bundo mig till händer och fötter. Därpå ledde de mig till
ett litet besynnerligt hus med en galge på taket. — Vem bor här?
frågade jag. — Här bor gud, ty det är guds hus, svarade en av
de svarte, ty de voro alla svartklädda. — O, min gud, världens
förste, utropade jag, slå deras fräckhet med din åska! Du, som
bor över himlame och har solen, månen och stjärnorna till din
fotapall, du skulle bo i detta ruckel! —^ Nu kom den äldste av
de svarte och ville tala vänligt med mig. Han sade, att
nicaean-ska läran var mildhetens lära, och därför ville han vinna mig
med mildhet. Han frågade mig, om jag ville älska en jude, som
lidit och dött för denna lära. Därpå svarade jag nej, emedan jag
för det första icke kände någon jude, och för det andra icke ville
älska någon annan än gud. Då blev han ond och sade, att jag
skulle fara till helvetet. Som jag trodde, att h*elvetet enligt hans
milda lära skulle vara ett gott ställe, svarade jag: med nöje!
— Huru, utbrast han, du vill fara till helvetet? — Ja visst, sa jag.
— Då förde de mig in i guds hus! Vid dörren stod en man med
en sparbössa och ville ha pengar. Jag frågade, om han visade sin
gud för pengar? Då kom en tjänare och slog mig i huvudet med
en käpp. Jag bad honom vara mild mot mig, ty jag skulle just nu
taga kännedom om mildhetens lära. Därpå förde de mig fram
till en stor tavla. Den föreställde helvetet. Överst syntes en
gammal vresig man med ett långt skägg, över honom en duva, vid
hans fötter ett lamm; däromkring en hel hop andra avgudar med
vingar, och under dem helvetet. Det såg alls icke lockande ut.
En hop svarta avgudar med tänger knepo män, kvinnor och barn
på de ömtåligaste ställen och vräkte dem därefter i en eldbrasa.
— Det var styggt, sa jag, och jag greps av ett blint nit att
omvända alla dessa olyckliga från deras avguderi. — Är detta den
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
