Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att samla proviant, kunde se vad de gjorde vid vulkanens sken.
Hela följande dagen fortfor man att fylla båtarne med vatten,
frukter och löv, ty nu hade man både hunger och köld att befara.
Dånet tilltog och marken gungade. På tredje dagen hördes
åskknallar, och ut ur vulkanen bröt som ett vattenfall av smältande
glödröd lava.
Nu störtade alla i båtarne, och med sorg, gråt och suckar lade
man ut från De lycksaliges Ö, där den alltgivande naturen hade
fött dem och klätt dem under tre år, där de levat i ro och sällhet,
utan kiv och nit, och som de nu måste lämna för att gå okända
öden till mötes.
När de kommit ut på havet, började ön sjunka. Träden stego
ner under vattnet, och topparne vajade för vågen. De lägre
kullarne sänkte sig så småningom; slutligen började även vulkanens
kägla att brännas av vågsvallet. Varje sjö, som slog ner i kratern,
sprutades upp som ett ångmoln, rödfärgat av den glödande lavan,
blåfärgat av det brinnande svavlet och grönt av koppar och andra
metaller, som smältes nere i den väldiga ugnen.
Och så försvann De lycksaliges Ö för de olyckliges åsyn, som
nu lämnade sig för vind och våg att gå döden eller kanske något
ändå värre till mötes.
kapitel 5
När våra resande efter fem dagars kringflackande på havet
äntligen fingo ett land i sikte, voro de nästan alldeles medtagna av
köld. Det nya landet, som nu öppnade sig för deras blickar,
tycktes vara ett fastland eller åtminstone en ofantligt stor ö. När
de stego i land, voro deras matförråd uttömda, och de kastade
sig med glupskhet över en massa musslor, som voro uppkastade
på stranden, och av denna traniga föda återvunno de småningom
kroppsvärmen. Landet syntes hava ett mera kallt klimat, och av
alla de härliga fruktträden från De lycksaliges Ö syntes ej ett
spår. Av bok, ek, björk, och längre uppåt bergen av tall och gran,
utgjordes skogen. Hungriga som de voro, försökte de att äta
bokens och ekens ollon, men de mättade icke och smakade
dessutom vidrigt. Men mellan träden sprungo harar, rådjur, vilda
getter och får, och i buskarne smattrade tjädrar och orrar. De
insågo sålunda genast att här gällde leva av jakt och fiske, och att
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
