Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man så fort som möjligt måste skaffa sig varma kläder av djurens
skinn, om man icke ville frysa ihjäl.
Lasse utlyste genast ett stort möte och kastade fram följande
plan.
Första dagen fick var och en gå på stranden och nära sig med
musslor samt uppsöka grottor och ihåliga trän för natten. Men
de, som funnit en grotta eller håla, skulle omedelbart därpå
skaffa musslor och vatten åt några av dem, som förfärdiga pilbågar
att skjuta djuren med, ty hela deras tid vore strängt upptagen.
Såsom förberedande arbete till bågtillverkningen påbjöds letandet
av vassa stenar, vilka borde tjäna som knivar.
När natten föll på, hade man ej kommit längre än till
samlandet av vassa stenar, och man kröp in att sova i hålor, grottor
och under de upp- och nervända båtarne. Följande morgon
började arbetet med pilbågar, sedan likväl en och annan gjort försök
att med kastade stenar döda ett och annat djur, vilkas hudar
genast avdrogos och begagnades som kläder åt de minderåriga
barnen. När så ett antal bågar på tredje dagen voro färdiga,
drogo männen på jakt, och även de kvinnor, vilka ej voro
havande eller hade barn att bevaka. Detta var i nödens sista stund, ty
alla de musslor, sista stormen uppkastat, voro förtärda.
Jaktbytet var icke stort. Prästen och smeden, som råkat sikta på
samma hare, kommo i delo om vem som dödat den och skulle ha
slagits, om icke Lasse trätt emellan och avgjort saken, så att de
fingo dela bytet.
— Nu börjas slagsmålet, sade Lasse för sig själv, och
uppträdet gjorde ett dystert intryck på de närvarande.
Man måste äta djuren råa, vilket var vidrigt. Men vid
måltiden, som nu anställdes, kommo alla havande kvinnor och de
kvinnor, som fått för barnens skull stanna hemma, och begärde
att också få äta. Ingen ville dela med sig. Då måste Lasse ånyo
träda emellan och ålade varje man, som var far till de födda
eller ofödda barnen, att av sitt byte dela med sig åt kvinnorna.
Men det var rent omöjligt att få reda på fäderna; ty under de tre
åren på De lycksaliges ö hade män och kvinnor blandat sig med
varandra utan att hålla reda på faderskapet. Tvist uppstod. Lasse
måste åter gå emellan. Och sedan han delat män och kvinnor
i två hopar, bad han varje kvinna välja en man. Sedan måste
varje kvinna lova högtidligt att icke pläga umgänge med någon
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
