Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter behag kunde tagas, och nu hade han ett herdefolk under
sitt välde. Men om vintern måste djuren fodras och till den ändan
ladugårdar och lador byggas samt hö insamlas.
Men snart ledsnade man vid den enformiga födan, och gamla
minnen från den glada tiden på De lycksaliges ö började
förnimmas i magarne. Lasse, som väl använt sin tid, hade upptäckt
ett par gräsarter, vars frön krossade och ältade med mjölk voro
en läcker spis. Därjämte hade han funnit plantor med tjocka
rötter, vilka voro beska, när de växte på mager jord, men söta,
när de växte i fet. Som han icke hade plog eller tämjt dragare,
lät han fälla skog och bränna. I askan sådde han sina gräs- och
rovfrön, och därmed var åkerbruket i gång. Alla stammar följde
icke genast exemplet. Men några gjorde det. Men med skogens
fällande och brännande försvann vildbrådet. Klagomål över den
farliga röken läto höra sig från grannarne, vilka även började få
känna smaken på de odlade örterna, men icke ville lämna jakten
eller förstöra skogarne. De gjorde därför då och då små infall på
Lasses område och kunde icke erkänna hans äganderätt så långt,
att de medgåvo honom rätt att genom svedjande förstöra landet
och jakten. Lasse måste utdriva dem med vapenmakt, men under
det folket var i krig, kunde de icke arbeta. Därför måste de
andra föda och kläda dem, medan de voro ute och skyddade åkrarne.
Sålunda påbjöd Lasse en allmän skyddsskatt.
Nu började man emellertid bygga hus och hade uppgivit all
tanke på att stryka omkring. Men behaget att få sitta stilla var
dyrköpt, och Lasse hade numera aldrig en glad dag, ty han fick
oupphörligt sitta och slita tvister och hitta på lagar och
förordningar.
kapitel 7
Sederna blevo allt råare. Det rörliga livet i skogarne hade haft
något upplivande på sinnena och omöjligheten att spara
villebrådet för längre tid gjorde mänskorna generösa. Nu när man kunde
gömma, blevo människorna giriga och småaktiga. De
jägarstammar, som ännu rörde sig i närgränsande skogar, ansågo det vara
en neslig sysselsättning att röva mjölken av korna, den naturen
anvisat åt kalvame, och några ädlare sinnen beslöto en gång att
med våld hindra detta slags djurplågeri. Jägarne föraktade länge
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
